Ultrasnubbarna - hurra!

På väg mot Finsland tränade jag på Friskis och Svettis, mitt "rehab-pass" som nu är rätt saftigt bålstyrka och en del ben. Man känner sig som lantis alltid lite borta i Sthlm, och på ett fräsigt gym (även om F&S väl är ett av de minst glamourösa) ännu mer.

Jag hann se en som klev upp på ett löpband utan att det stannat, nära skada! Tomten innnan stängde inte av bandet. En annan hon joggade/gick omväxlande och såg ut som hej kom och hjälp på bandet... En tjej var o raggade upp en kille till nån sån "gå runt i en lägenhet, du får 500 kr", vet inte om det det var filminspelning eller homestyling inför visning?

Jag lyckades i alla fall genomföra nåt som liknade mitt pass.

Halliko sprang jag, sträcka ett för OK Lalle 2. Dryga fem km, gafflat! Svårt a) ett avgrundslerhål på startrakan, men jag undvek. Svårt b) att hänga med farten, det var kul men inte håller man tillräcklig fart. Svårt c) att se kartan! Jag börjar bli motståndare mot det gråa berghällarna. Svårt d) att sen värma igång sig... till sträcka fem! Dubblerade. Jumskarna var stela och ömma men vid K-punkten släppte det och även om jag var trött tog jag mig runt 6 km till utan större ondheter bara otroligt seg o slut sista kilometern. Fint som snus i vilket fall och solen sken fram och allt blev så mycket finare.

Jag fick även äran att bli omsprungen av supertalangen Simon Hector i en utförslöpa. Jag hade inte nån tanke på att försöka ens...