Ultrasnubbarna - hurra!

Femte pipet - spring! Betty startar på medel-VM. Nervositeten kulminerade då hon skulle iväg från förstarten. Skulle allt gå vägen? Men vid starten där det var fokusering och tystnad, där blev hon lugn. Första kontrollen var ingen som hon noterade, det var en mycket enkel kontroll, och faktiskt så var hela banan enkel. Den bar flöt på, och hon kunde hela tiden hålla framförhållning och in mot alla kontroller lyfta blicken för att se riktningen på utgången innan stämpling. De touchfria kontrollerna var verkligen sköna, man slapp stoppet i flytet!

 

Undet loppet tänkte hon lite på Magnus, att det var en sällsam känsla när han var närvarande. Men sen är det fokus på idrotten igen. Det där tidsfördrivet hon har, tills hon kommer på nåt vettigare att göra som en av de där kloka elitmotionärerna sa en gång. Lustiga de är, tänkte hon då, att de inte förstår hur viktigt det är med satsningen. Hon kan inte förstå att de säger att de varit elitmässiga en gång.

 

Betty däremot har inte haft nån annan tanke än att bli bättre och bättre i orientering. Jo förstås, det där med killar har hon väl tänkt på en del...  men inte vad det kan leda till, och hur man kombinerar satsning med sällskap. Och tankarna om motivation och vad som känns viktigast i livet vid 25+ de tankarna har inte ännu kommit till Betty, nu när hon stämplar på näst sista kontrollen. Sista är en "rakt på"-kontroll men man kan komma snett. Betty siktar lite höger, eftersom hon vet hur målspurten ser ut och att hon då borde se några av flaggstängerna som ledning in mot sista. Planen funkar perfekt, och hon känner för första gången under loppet att hon är oerhört ansträngd. Det kanske har gått riktigt snabbt!

 

Upploppet, finalen, där man tar ut sig, där inget vinns möjligen förloras en placering. Speakern skränar våldsamt, och publiken hänger över staketen. Och Magnus. Där står han, och vad han jublar! Han håller i en skylt, det är HON i den och ett hjärta runt om! Hon hör inte vad nån ropar, plötsligt i en ny värld, men ser på allas leenden och Magnus ansikte att detta lopp räckt MYCKET långt.... och känner att hon med Magnus också kan komma mycket mycket långt och hon tar sista steget på upploppet, och går i mål.