Sven: Storformen och storaslagna planer

Idag var det första gången på mycket länge som jag kunde genomföra ett intervallpass ordentligt. Helgens träning var styrka + pingis i fredags, skridskor på natur-is i lördags, skidor på natursnö i söndags, styrketräning på ickenaturbänkar och idag då intervaller, löpning.

Underlag, halvisiga vägar/cykelbanor. Temp, nån minus, ingen nederbörd. Sällskap: en skock avdankade landslagslöpare, några som siktar på VM-guld, och så Sundberg.

Intervallerna var av formen 6(2)-4(1)-2(1) *2. Första sexminutaren gick lätt. Puls snitt 168 (182 max). 2 minuters vila kände lagomt långt... 4 minuter 171(186), 2 minuter 168(188). Nu började syran komma fram så där oroväckande... Låren stumnade till, och jag tänkte bara positiva tankar och höll upp höften blicken humöret och pulsen! Andra sättet: 1818 (194). Pressade hårt! Låren var som telefonstolpar! 4minutaren, öppnade lugnt en minut, sen pressade vi på 1818(195), tufft! Sista, laddade på duktigt i en minut, pressade nära det jag hade kvar sista 60 sek, 181(195).

Magknip och lårstumning gjorde nedjoggen ilsket ond, men NÖJD som bara den! Sundberg blev orolig men låg inte alls långt efter!

Planerna är att köra ett genrep, med natt på fredag, sen OL på lördag och söndag. Om det nu blir denna helg eller nästa det får vi se!

Jag tränar Jennifer

"Jennifer är den lugna och trygga tjejen som inte blir irriterad eller gör konstiga saker. När vi tränar Jennifer är vi trygga i våra roller, arbetar tillsammans med mycket snack och tar inga risker. Jennifer måste man vårda kärleksfullt, krama och vara rädd om för att inte bli sjuk eller skadad. Lite senare i vår kommer vi släppa loss monstret, dvs släppa loss Petra!" Eller det kanske inte var en så bra idé ändå...?

En seger är alltid en seger

Mycket har hänt litet har skrivits. Från mig alltså.

Jag har slappat med min rehabträning och insåg på gympan förra veckan att det var dumt. Dessutom anande jag baksidan i en av övningarna. Kommer bojkotta den och farliga snabba utförsintervaller tills det känns perfekt.

Skidor har jag kunnat åka, även om snötillgången varit usel.

Ett tävlingsläger i Belgien första helgen i februari hägrar för vissa av Ultrasnubblarna. Jag är en av dem, tre tävlingar på tre dagar, hur ska det gå?!?!

Sen till rubriken, Andreas gjorde en klassisk insats på SNOP (SNö-OrienteringsPulsning) utanför Boden en gång för länge sen. Det går ut på att kuta orienteringt i en halv till en meter snö. Korta banor långa tider. Traditionen har hållt isig från 1994 och SNOP kördes även dessa mellandagar, läs här. Artikeln om Andreas insats 1999 i snart femdagarsterräng får ni läsa här, och kom ihåg att en en seger är ALLTID en seger!

Tobias: I augusti finns inga feta gubbar

Jag tycker att Andreas är oroväckande defensiv inför uppgiften. Må så vara att det idag råkar finnas några extra kilon som ligger och lurar runtom på våra otränade och skademärkta kroppar. Men allt detta ska väl ändå vara som bortblåst i augusti. När vi modellsnygga och genomtränade är med och slåss om topplaceringarna utanför Bollnäs. Så slå bort de negativa tankarna om något fånigt "utom tävlan"-dravel och kör några extra mil på Peltonen/Fischer-skidorna.

Jag måste även åtminstone försöka tipsa er halogen-talibaner om en faktiskt alldeles utmärkt liten behändig (och billig) pannlampa som jag själv råkade spontanköpa förra veckan. För 805 spänn fick jag ett paket hemskickat med en lampa jag främst hade tänkt använda för cykling, men som visade sig väldigt intressant för vanlig OL. Den lyser minst lika bra som min Petzl Ultra-lampa, men till en femtedel av priset. Kolla här och överväg att investera- jag går i god för att den faktiskt är bra: http://sportlampan.se/

Lönnfeta gubbar ska inte springa SM

Saxat från altern... jag menar orienterare.nu

Löpare
 2011-12-23 21:18 | #4
 

Svar till inlägg av Esak, 2011-12-23 20:54:

Jag påstår att de inte kommer att vara med om att göra upp. Jag påstår däremot att de är med och drar "SM-statusen" i skiten. SM ska vara ett arrangemang där Sveriges bästa gör upp. Alltså inte de lönnfeta gubbarna som är med för att bara springa SM. De kan lika bra springa tävlingar på hemmaplan.

Någon mer än jag som känner sig träffad? Tobias, har du lite känningar hos natt-SM-arrangörerna? Det skulle inte gå att ordna så att vi som inte är elitlöpare (till skillnad mot Sven) skulle kunna få starta efter den riktiga tävlingen? Betala för oss och så kan vi ju göra bara kontrollerna sitter kvar. Annars kan vi ju alltid utmana PM på Axevallanatta...
/A

Tobias: Att klara 40 timmar strömavbrott tack vare en monsterlampa

Sällan har min (och Saras) pannlampor kommit till så stor användning som de senaste dygnen med strömavbrott från annandagjul och 40 timmar framåt. Och hur skulle vi ha klarat oss med en gammal sketen halogen lampa istället? Nej, så stor är inte skillnaden.....För det första vill jag försvara mitt (vårt) ställningstagande för ny LED-teknik med att jag inte betraktar detta som en mosterlampa. Vet inte om det finns någon exakt fastslagen och standardiserad definition på vad en monsterlampa är, men i mina ögon ska man nog upp i Jonas 2000lumen-trakter innan det räknas som en monsterlampa. Men med tanke på att Jonas fortfarande är junior och satsar seriöst samt utifrån Andreas betraktelse av oss övriga som sega gubbar och att ungtuppar tjänar extra mycket på starka lysen så är det väl fullt rimligt att killen köper en sådan lampa. Min egen Petzl-lampa är inte så vansinningt mycket bättre i ljuskraft än en gammal halogenlampa. Den stora tjusningen för min del ligger i det lilla formatet, den smidiga och bekväma selen, och det kraftfulla men samtidigt måttfulla batteriet. Det är helt enkelt snabbt, enkelt och bekvämt att använda pannlampa på ett helt annat sätt än tidigare. Dessutom fick jag tack vare en konstig (men väldigt kundvänlig) pricip från Petzl två batterier till min lampa, så i teorin kan jag nu klara nästan 10 timmars fysisk nattaktivitet utan avbrott ;)


Utrustning

Kom precis att titta på min utrustning från gårdagens skidpass. Kunde konstatera att den är ett stycke nutidshistoria bestående bl.a. av:
- Blå mössa som varit med så länge jag kan minnas, troligen från mitten av 80-talet.
- Bottnaryds IF:s vindoverallsjacka använd för första gången i Garpenberg 1993.
- Umeå OK:s vindoverallsjacka från ca  år 2000 (?).
- Svarta vindoverallsbyxor av märket Newline som jag tog över efter Jonas när han kasserade dem 2002.
- Korta samt långa vindkalsonger som jag fått i födelsedagspresent vid två olika tillfällen av min mor någon gång under slutet av 90-talet eller början av 2000-talet.
- Batterisele från 1987.
- Syrrans huvudställning som inköptes vid samma tillfälle 1987. Min ställning har gett upp sedan länge.
- Umeå OK:s pannlampsbatteri, 2 st batterier ihopbyggda, specialbyggda av Bertil Jonasson för långa natten under tidigt 2000-tal.
- De två stavar som återstår av ett par klassiska alulite-stavar inköpt 1991 samt ett par alulite-stavar skate inköpta 1992 med remmar som är det sista som återstår av ett par skate-stavar av märket exel från mitten av 90-talet och med två olika rullskidsstavspetsar inköpta i Boden under sent 90-tal.
- Blåvita adidaspjäxor från tidigt 2000-tal.
- En svart skida av märket Peltonen samt en gul skida av märket Fischer som är de sista resterna av fem par skidor köpta för skidorientering mellan 1991 - 1996.   

Still going strong...
 


Tobias: Inget att hålla på längre...

Det börjar väl vara dags att tillkännage resultatet av enkäten, och enda anledningen till att det dröjt är att jag först i min enfald väntade på att alla skulle fylla i, men så blev det aldrig (minuspoäng till Mattias & Krippe). Därefter en resa och slutligen svårigheter att komma sig för att skriva något om det.
Nåväl - svaret ni väntat på är Natt-SM i Hälsingland 2012 När man väger samman svaren på alternativ 1 och 2 så blir det helt givet. det är inte ens att fundera över att bolla frågan till Andreas för vidare beredning. Så Natt-SM gäller: http://www.smhalsingland.se/
Och även jag äger en sådan där Petzl Ultra-lampa och har sålt min gamla halogen på Blocket. Så ni bakåtsträvande halogen-talibaner i Norge och Rättvik får gärna fortsätta på det spåret. Men jag springer Natt-SM med bättre lyse än så.
När det gäller träning så har jag precis börjar komma igång igen efter reseuppehållet. Blev verkligt lite tränat under de fyra veckor vi var borta. Men tack vare min unika Coca Cola-diet som är väl beprövad på resande fot (ät en rejäl frukost, drick massor av coca cola under dagen men ät ingenting, ät en sen middag) så lyckades jag i alla fall gå ner 3 kilo i vikt. Så nu är jag inte längre fet när jag ska börja träna igen.

Lite av varje

För första gången på 17 månader plockade jag upp en förkylning. Känns lite konstigt, känslan är lite av den här karaktären: "är det så här det känns?".
Tydligen är det så, hade nästan glömt bort och trodde i min enfald att jag gjort bort sånt där trams. Men några osunda dagar i Norrköping förra veckan bidrog säkert inte i positiv bemärkelse. Om jag ville fortsätta vara frisk vill säga. Det var ju väldigt positivt om man ser det ur synvinkeln att jag ville testa på det igen...:)

Nåja, ge mig några dagar till så spelar jag innebandy och hockeybockey för fullt igen. Eller vänta nu...är det inte det vi tränar för? Aha, jaja men det är då iaf väldigt kul så jag kör på ett tag till.

Nu ska jag dock inte raljera alltför mycket eftersom löpträningen såklart har rätt stort fokus då mina barriärbrytande mål nästa år är att komma under 2.05 på Lidingöloppet och under 13.15 på Hägglundsjoggen (4.06km).

Under min förkylning har jag istället föratt träna sett över mitt material och införskaffat ett stycke ny pannlampa som ska kräma ut 2000 lumen. Om det stämmer till 70% så jag får ut 1400 lumen är jag mycket nöjd! Ska bli spännande att få springa med den!

En fråga som snurrar i mitt huvud och kräver ett svar är hur det gick med enkäten? Vilken "utmaning" blir det egentligen 2012?

/Jonas

Sven: Andreas är i form

I lördags var jag ute o rekade efter nyårsstugan vi ska hyra, och eftersom Andreas boing låg "nära" åkte jag även dit. Fem tuffa backintervaller väntade där. Vi värmde upp föredömligt lite, endast 6 minuter lite lätt jogg nerför backen. Sen var det full satsning. Mjölksyran kom efter 20 sekunder. Dels låg Andreas steget bakom och dels hade jag nog lite styrketräningsrester i låren från fredagseftermiddagen. Nåja, jag stegade på och första intervallen kändes fruktansvärd. Det sved i halsen och så vidare. 1.23 tog den. Snitt puls 88 eftersom jag inte ens var svettig...

Nåja, vi körde vidare och det vart en serie på 1.23(88), 1.23(163), 1.19(153), 1.21(153), 1.19(160).

Ljusbomben var med mig! Jag köpte på en utförsäljning en Petzl Ultra 2, nån slags semiproffslampa med tre växlar. Redan andra steget motsvarar min gamla halogen... Så Näsan, vi får väl se om du kör med Halogen eller skaffar ny.. :)

Sven: Åter guld

Nu är jag äntligen tillbaka på banan på allvar. I helgen han jag med två träningar, och det viktigaste av allt, jag tod åter en SEGER i en orienteringstävling!

Eftersom jag var fikaansvarig på Skinkloppet ansåg jag mig ha giltigt skäl att kuta 5,9 km-banan och inte 8,1. Det var upp mot 3 dm snö högst upp på banan. Vi körde även Goatrace samtidigt, dvs man får hoppa över 2 valfria kontroller på banan, dock inte två på rad.

Efter ett ryck då jag skippade trean fick jag ligga ensam i tät framför de sex 50-åringarna och några minderåriga i mi nklass och dundrade in på 51 minuter i målet. Gissnigen var på 48:30 men det räckte till en pallplats även i Skinkloppstävlingen (man gissar sin tid innan och springer utan klocka). Ett par sockar, en burk sill och en fetaost fick jag med mig!


Slut på Tuna?
Stora Tunas storhetstid är förbi, vi säljer klubbstugan!
Länk

Men vi har en stuga kvar, så vi får se om det finns plats för såna gamla surgnetar som jag som inte ger upp.

Mitt nästa inlägg blir en ljusBOMB!

BOMB!!!

Tadadadam!

Spänningen stiger...

Vad är det som hänt?

Jo, Sven lyckades ringa precis när jag skulle ut på ett löppass och tydligen så blev han lite chockad...

Eller nä så var det ju inte. Det enda som hänt är att vi ska få tillökning. I april om allt går som det ska!

Träning på sistone: ingen löpning men dock cirka 4*30 min rullskidor i veckan + spatsertur t/r arbetsplatsen på 2*30 min 3 dagar per vecka (om det nu räknas)...

I övrigt glädjs jag åt det nykommna snötäcket. Skidpremiär skedde i helgen med 2*17 km.

 

MOT NATT-SM 2012!


/Petern

Köp en get

Nu kan alla köpa varsinn! Endast 200 kr!

Get

BOMB!!!!!!

Tadadadam!

Spänningen stiger...

Vad är det som hänt?

Jo, vi ska få tillökning. Eller nä så var det ju inte. Det enda som hänt är att Sven lyckades ringa precis när jag skulle ut på ett löppass och tydligen så blev han lite chockad...

Men nu är ni förvarnade om att jag har tagit upp jakten på er lättfotade ynglingar i alla fall. 

/Andreas
 

Sven: Bakslag och framtung

Min rehabträning har fått vila samtidigt som jag varit sjuk och sen tog det tid att få tid igen. Så nu var det kanske två-tre veckor utan styrketräningen. Jag var där åter i fredags, men aj aj, det var tungt. Jag skulle få lägga på mer övningar och snart komma in på den RIKTIGT tunga delen med mycket djupa knäböj för att komma åt där inne i baksidan lår. Det är då som effekten räknas komma. Men som ni vet har det redan gett effekt.

<br /><br />
Nåja, nu väntar två-tre veckor igen med två ggr i veckan detta pass. Sen får vi se om jag är redo! Ett gott tecken var iaf nära på 80 minutes löpning idag. Trött som fasen, men jag hade inte ont alls av det.

<br /><br />Nu väntar bara en bomb!!! Det är Andreas som skall släppa den! :)

Vad det än blir...

...Så blir det nog bra, och jag är förhoppningsvis med! Jag är intresserad att veta resultaten från enkäten Tobias drog ihop. Vad blir det?

Ska den där snubben som var först över bron springa 25 km? Han ser ju mer ut som en sprinter som öppnat stenhårt över bron...:)

Svårt att avgöra på din bild där Erik, men nog var det snuddande nära 25 m...?

/Jonas

Lite ultrainspiration

Det här med natt-SM förstår jag mig inte alls på. Nattorientering är ju det där eländet man är tvungen att syssla med för att ingen annan vill springa natt på 10mila. För att få er på bättre tankar så lägger jag upp lite inspirerande bilder från ett riktigt ultraarrangemang i stället. I helgen gick Raid the Hammer i stadsnära men tuffa skogar utanför Hamilton. Den långa banan är cirka 25 kilometer med mestadels orientering men även lite inslag av terränglöpning och man tävlar i tremannalag. Av flera olika skäl kunde jag inte vara med själv, men jag fick i alla fall vara kontrollvakt i ett av dom finare områden och kunde faktiskt samtidigt rita lite karta på samma ställe.
För starten hade arrangörerna låtit sig inspireras av omstarten på 10mila i Surahammar och lagt in en smal bro efter 100 meters löpning. Hade hoppats på lite kaos och hätsk stämning men de allra flesta tog det väldigt lugnt i början.
Fantastiskt fin lövskog så här på hösten. Passade på att ta det här fotot dagen innan när solen sken.
De två första lagen är på väg in till kontroll 10. Will Hawkins i slutliga segrarlaget "Foreigners" har varit stark i uppförsbacken och dragit i från klungan. För att inte drabbas av elaka kontrollvaktens vrede så är han tvungen att vänta in sina lagkamrater (25 meter är maxavstånd mellan löparna).
Segrarlaget i mixedklassen innehöll minst en löpare som borde vara välkänd i såväl Medelpad som Dalarna och Norrbotten.
Lite längre ner i fältet är det lägre tempo. Till skillnad från natt-SM så är risken för att man ska komma sist i den här tävlingen minimal om man kan orientera det minsta lilla.
/Erik

Natt-SM?

Röstar på natt-sm jag också!

Helst utan monsterlampa

/ Petern

Natt-SM?

Ja...varför inte? Likt Oskar är natt-orientering numera det enda som skrämmer att faktiskt kunna tappa kontrollen över sin orientering. På dagen är det ju bara att ta kontrollerna som sagt. Natt-SM skulle vara en fin morot för mig. Och det kanske är dags att testa igen. 2003 var ju senast jag försökte mig på den tävlingen. Träning då? Jodå, det grå hyfsat i mörkret, ikväll väntar intervaller på reflexbanorna vid klubbstugan. Vi ses där! :)
/jonas

Sven: Att springa med lånade ben

Syftet med min rehabträning som jag fortfarande tjatar på med är att bli starkare i bål och ben. När jag häromsistens for ut på ett myrpass (på grund av myror i benen alltså) var benen som stora stockar. De kändes klart starka, men jag hade inte riktigt nån kontroll över dem. Det kändes som att springa med lånade ben. Föreställde mig att jag lånad Rikard Claessons ben. Men lite som om man skulle låna en Ferrari; man får inte ut all dess kapacitet som nybörjare bakom sportbilsratten.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0