Tobias: Lägesrapport Tokyo
Kan man träna i världens största stad? Jo - det funkar. Det går t o m att springa orientering. Tyvärr dras jag med världens sämsta vader där högervaden återigen krånglar och är trasig. Så allt är inte som det ska.
Hur som helst har vi idag sprungit någon slags dödskuperad naturpassvariant en timmes tågresa från centrum
Kartan var egentligen ingen riktig ol-karta, utan mest en ocad-diggad kurv- och planbildskarta. Men ändå roligt att springa med något kartliknande i handen. Som sagt - sjukt kuperat. Redan vid första anblicken syntes det att rundan skulle bli jobbig. Efter en liten stund insåg jag att det skulle bli än jobbigare då jag la märke till att ekvidistansen var 10 meter....
Imorgon blir det sprintlöpning. Fick efter några försök tag på en positiv ol-snubbe i Tokyo via e-post. Tyvärr är vi här en vecka för tidigt, för till helgen hade vi annars varit välkomna att springa japanska mästerskapen i sprint. Men i brist på annat skickade han över några kartor per brev direkt till hotellet :)
Orientering må vara en liten sport i Japan, men det är förbaskat många som springer i största allmänhet. Jag gjorde en mindre tidsstudie vid löparslingan runt palatsområdet i centrum. En 5 km-loop som är den populäraste rundan i stan. Lite drygt 1 person i sekunden passerade mitt passmärke under ungefär 5 minuters studie kvällstid en tisdag. På helger är det dock betydligt fler som springer
Sven: Allt har ett slut.....
Imorgon kommer jag att leda min sista stora ledarinsats på gympapass.
Att avsluta min elitkarriär efter denna säsong är ett beslut som växt fram och mognat under väldigt lång tid. Beslutet har egentligen ingenting med resultat att göra utan är taget från hjärtat. Jag känner att det är dags att gå vidare mot nya mål i livet. Jag har tyvärr inte den hundraprocentiga motivationen som krävs för att satsa vidare mot VM 2013. Önskar att jag kunde fortsätta på mina underbara fans energi men tyvärr så är det jag själv som måste lägga ner hundratals träningstimmar och jaga tusentals kontroller oavsett väder, vind och trötta ben.
Att avsluta min elitkarriär efter denna säsong är ett beslut som växt fram och mognat under väldigt lång tid. Beslutet har egentligen ingenting med resultat att göra utan är taget från hjärtat. Jag känner att det är dags att gå vidare mot nya mål i livet. Jag har tyvärr inte den hundraprocentiga motivationen som krävs för att satsa vidare mot VM 2013. Önskar att jag kunde fortsätta på mina underbara fans energi men tyvärr så är det jag själv som måste lägga ner hundratals träningstimmar och jaga tusentals kontroller oavsett väder, vind och trötta ben.
Mina tjugosex tävlingssäsonger i nylondräkten har varit de bästa åren i mitt liv och jag skulle inte vilja byta de mot något annat i världen. Jag har inte bara utvecklats otroligt mycket som människa och idrottare. Jag har fått vänner och erfarenheter för livet, många skratt och härliga stunder med världens bästa gäng. Tillsammans har vi avverkat tusentals träningstimmar och sporrat varandra i målet att bli bäst i Norrbotten och Dalarna.
Jag har fått uppleva både enorma glädjerus och stor besvikelse. Tårar av både glädje och frustration. Superlopp och bottennapp.
Men när jag ser tillbaka på min karriär så ser jag mest bara alla bra tävlingar som inbringat mängder av DM-medaljer, individuella placeringar på O-ringen, 20:e-platser på SM och topp tio på långa natten. Men det absolut största jag upplevt under dessa år är segern i Tre-ettappers-en-kvälls! Där kan vi snacka om glädjerus!
Dessa fina minnen och resultat hade självklart inte funnits utan all den fantastiska stöttning jag haft i med- och motgång. Istället för att stapla upp en lång lista så väljer jag att framförallt tacka min älskade familj som alltid ställt upp, skjutsat och peppat. Ett gigantiskt tack även till mina trogna samarbetspartners, mina klubbar Vittjärv, Tuna, Myggan och Alternativet, lagkamrater och hela staben runt klubbarna som gjort min satsning möjlig. Alla andra får ursäkta men här måste jag självklart lyfta fram Ultrasnubbarna, utan en bra blogg når man inga framskjutna placeringar!
Och naturligtvis ett stort tack till alla er som följer mig här och på TC! Alla lyckönskningar, peppningar och gratulationer genom åren gör mig varm i hjärtat.
Men det är inte slut riktigt än, imorgon kör jag som sagt gympa och jag kör självklart stenhårt, hoppas ni håller tummarna!
På tisdag blir det eventuellt lite intervaller, och längre fram i vår siktar jag på 10mila, och Jukola under försommaren, O-resa Fjäll som tuff träningsvecka, säkert några fina sommartävlingar, eventuellt en flerdagars utomlands denna eller nästa sommar, och några månader senare står jag självklart på startlinjen under Natt-SM i Hälsingland.
Jag har fått uppleva både enorma glädjerus och stor besvikelse. Tårar av både glädje och frustration. Superlopp och bottennapp.
Men när jag ser tillbaka på min karriär så ser jag mest bara alla bra tävlingar som inbringat mängder av DM-medaljer, individuella placeringar på O-ringen, 20:e-platser på SM och topp tio på långa natten. Men det absolut största jag upplevt under dessa år är segern i Tre-ettappers-en-kvälls! Där kan vi snacka om glädjerus!
Dessa fina minnen och resultat hade självklart inte funnits utan all den fantastiska stöttning jag haft i med- och motgång. Istället för att stapla upp en lång lista så väljer jag att framförallt tacka min älskade familj som alltid ställt upp, skjutsat och peppat. Ett gigantiskt tack även till mina trogna samarbetspartners, mina klubbar Vittjärv, Tuna, Myggan och Alternativet, lagkamrater och hela staben runt klubbarna som gjort min satsning möjlig. Alla andra får ursäkta men här måste jag självklart lyfta fram Ultrasnubbarna, utan en bra blogg når man inga framskjutna placeringar!
Och naturligtvis ett stort tack till alla er som följer mig här och på TC! Alla lyckönskningar, peppningar och gratulationer genom åren gör mig varm i hjärtat.
Men det är inte slut riktigt än, imorgon kör jag som sagt gympa och jag kör självklart stenhårt, hoppas ni håller tummarna!
På tisdag blir det eventuellt lite intervaller, och längre fram i vår siktar jag på 10mila, och Jukola under försommaren, O-resa Fjäll som tuff träningsvecka, säkert några fina sommartävlingar, eventuellt en flerdagars utomlands denna eller nästa sommar, och några månader senare står jag självklart på startlinjen under Natt-SM i Hälsingland.
Jag ber er nu att respektera att jag vill ladda i lugn och ro inför morgondagens viktiga träning och oavsett hur det går så kommer det inte att hållas en presskonferens efter passet.
Småbarnsfamiljer borde sättas i karantän
...innan de får träffa vanliga människor. Syrran med man och tre småbarn, d.v.s. fem förkylda personer, var här under vecka 7 och jag har ännu inte återhämtat mig. Jag har fått någon skit som inte bryter ut men som verkar ligga där och pyra. Igår gjorde jag ett nytt försök att träna men det kändes skitkasst. Det enda som var lite kul var att jag lärde mig en ny träningsform igår. En tjej (Maria Gräfnings???) stakade om mig i full fart i en uppförsbacke, sedan började hon diagonala lite lugnare och så lagom till att jag kom ifatt henne igen så satte hon igång och staka som en besatt igen. Verkade vara en ny form av 15 x 15 hon körde eller något liknande. Ska testa det vid tillfälle. Ikväll blir det vallning och imorgon bitti ska jag testa Vasaloppsbacken.
Dagens pass...
...är redan bortgjort. Veckans höjdpunkt och roliga timme. Hockey-bockey i Kempehallen. Testade att spela med pulsklockan idag för att få verifierat (eller inte) träningskvaliten på denna övning. Och GOSSE! 50 min, 154 i medelpuls (83% av max) och 177 (96% av max!!!) i maxnotering under passet. Så hög puls har jag nog inte haft sedan 25-manna typ...
Därmed står det klart att det är bra träning för den centrala kapaciteten och även lårmusklerna får sig ju en rejäl omgång.
/Jonas
Därmed står det klart att det är bra träning för den centrala kapaciteten och även lårmusklerna får sig ju en rejäl omgång.
/Jonas
Sven: Än klarar jag 3.58 min/km
Har tränat på lite sen sist, inga sensationer men heller inga sjukdagar. Skadorna känns klart överkomliga nu! Positivt!
I måndags blev det ett tidigt skarpass på tre sjöar. Det var inte super, men kul och kallt. 12 km senare kändes eftersom det var säsongens första skejtpass. På kvällen ledde jag sen gympan som vikarie, men musklerna var liksom igång och det kändes ovanligt bra! Dubbla pass, minns inte sist det hände.
Idag så var det dags för en mycket ångestfylld träning, 5 km testrunda. Den startar med en lång backe 85 höjdmeter på nästan 2 km. I början var det bra underlag med asfalt och smågrus på. Längre upp blev det sämre, och klart isigt. Stundtals kände jag mig som Bambi... trots att mina skor hade små dubbar. En kollega som följde med på träningen sade att dubbarna var ungefär som jag, runda och slöa... :P
Nåja, inga vurpor, hälsporren var OK, och baksida lår kändes bra! Pressade det jag vågade, snittpuls 183 max 193. Jag får väl skylla på isen, men 20.03 var trots det personsämsta på rundan. Rätt många år sen rusade jag runt på 17.07! Rekordet har Jerker Lysell på knappt 16 minuter... och idag "joggade" hans bror Jesper runt på 17.50 med släta skor.
Min tröst är att rundan är drygt 5 km, 5050 m, vilket ger en km-tid under skamgränsen 4 min/km! :)
Nu kan jag iaf lova att det känns i gluteus! Måste strecha så att jag kan njuta av morgondagen som bli vilodag! Skönt då att avsluta dagen med en bit levertårta innan sovningsdax.
Ny rapport
Sedan sist har detta hänt i träningsväg:
*De nya skridskorna var fantastiska, vilket drag, vilken fart. Ojoj nu var det ju ÄNNU ROLIGARE att spela hockeybockey.
*Tendens till hälsporre (inflammerad sena i hålfoten troligen) har gett ett tillfälligt uppehåll i löpträningen, troligen en vecka till.
*Har ändå fått till en hyfsad dos den här veckan med två fantastiska skidpass som höjdare den här helgen. 3 mil skate idag i fantastiska spår.
*Gårdagen innebar en vådlig vurpa som medförde ett svullet högeröga, lätt uppriven höger kind och lite allmänt ont i huvudet. Inte skönt med andra ord. Klev dock upp direkt och fortsatte mitt pass. Vurpan inträffade efter 47 min och jag skulle ju köra 2 h+...så jag gnetade på i 1.5 h till. Det gick bra men var inte jätteskönt. Tur man är hobbycyklist och inte fotbollsspelare, då hade jag väl legat kvar ännu och grinat...;)
*ca 30 h in alles hittills i februari.
/Jonas
*De nya skridskorna var fantastiska, vilket drag, vilken fart. Ojoj nu var det ju ÄNNU ROLIGARE att spela hockeybockey.
*Tendens till hälsporre (inflammerad sena i hålfoten troligen) har gett ett tillfälligt uppehåll i löpträningen, troligen en vecka till.
*Har ändå fått till en hyfsad dos den här veckan med två fantastiska skidpass som höjdare den här helgen. 3 mil skate idag i fantastiska spår.
*Gårdagen innebar en vådlig vurpa som medförde ett svullet högeröga, lätt uppriven höger kind och lite allmänt ont i huvudet. Inte skönt med andra ord. Klev dock upp direkt och fortsatte mitt pass. Vurpan inträffade efter 47 min och jag skulle ju köra 2 h+...så jag gnetade på i 1.5 h till. Det gick bra men var inte jätteskönt. Tur man är hobbycyklist och inte fotbollsspelare, då hade jag väl legat kvar ännu och grinat...;)
*ca 30 h in alles hittills i februari.
/Jonas
Förkylt......
Lika bra att inse fakta och kasta handuken. Inget skid&kultur i helgen helt enkelt. Träna på ändå. Det ska jag göra när jag blir frisk...
Intet nytt
På begäran gör jag ett inlägg, och rapporterar följande:
*Jag hoppas på barmark i Norrköping under v.10 så jag kan få mig några barmarkspass då.
*Jag har plöjt igenom hela boken "långa nattens folk" och inser att nattorientering på 50-talet var f-n så mycket ballare än vad det är nu. Egentligen borde vi ändra vår utmaning till att köra en 15 km-bana på ett grönsaksblad enbart med våra kartlysen. Då snackar vi utmaning.
*Jag läser boken "Born to run", väldigt bra och intressant, rekommenderas.
*Jag har inte åkt så mycket skidor, men väl 4 st skid-O, mer än senaste 5 åren ackumulerat typ.
*Jag har inte skaffat funbeat ännu. Kör ju med Sportstracks och delar gärna med mig av statistik istället om ni vill, inte för att det säger så mycket ändå med antal timmar...
*Drygt 5 mil långfärdsskridskor kördes förra helgen på Mälaren, det var fint.
*Imorse mellan 07.00-07.40 var jag deltagare på ett träningspas som heter "Forma", låter mjukt och fjantigt, men magen och ryggen får jobba rejält.
*Andreas är ju som välbekant en best och rejäl karl, så det är klart han åker skidor snabbt!
*Sven är ju mörkarnissen nr. 1 som lägger ut rökridåer om dålig form...jojo...
*Är lite intresserad av skid- och kultur nästa helg, om det inte blir utlandsresa vill säga. Diskussioner därvidlag förs.
*Jag har köpt nya skridskor till torsdagarnas hockey-bockey!! :)
/Jonas
*Jag hoppas på barmark i Norrköping under v.10 så jag kan få mig några barmarkspass då.
*Jag har plöjt igenom hela boken "långa nattens folk" och inser att nattorientering på 50-talet var f-n så mycket ballare än vad det är nu. Egentligen borde vi ändra vår utmaning till att köra en 15 km-bana på ett grönsaksblad enbart med våra kartlysen. Då snackar vi utmaning.
*Jag läser boken "Born to run", väldigt bra och intressant, rekommenderas.
*Jag har inte åkt så mycket skidor, men väl 4 st skid-O, mer än senaste 5 åren ackumulerat typ.
*Jag har inte skaffat funbeat ännu. Kör ju med Sportstracks och delar gärna med mig av statistik istället om ni vill, inte för att det säger så mycket ändå med antal timmar...
*Drygt 5 mil långfärdsskridskor kördes förra helgen på Mälaren, det var fint.
*Imorse mellan 07.00-07.40 var jag deltagare på ett träningspas som heter "Forma", låter mjukt och fjantigt, men magen och ryggen får jobba rejält.
*Andreas är ju som välbekant en best och rejäl karl, så det är klart han åker skidor snabbt!
*Sven är ju mörkarnissen nr. 1 som lägger ut rökridåer om dålig form...jojo...
*Är lite intresserad av skid- och kultur nästa helg, om det inte blir utlandsresa vill säga. Diskussioner därvidlag förs.
*Jag har köpt nya skridskor till torsdagarnas hockey-bockey!! :)
/Jonas
Sven: Jag trodde jag var nåt
Hrm, nattcup. Fortfarande slitna ben, från när vet jag inte? Kanske tisdagens 30 st 45-15? Känns som att återhämtningen blivit tre gånger så lång som förr. Nåja, nu var det då dags för mellanbanan. Jag mot tjejerna, typ. Lena Eliasson dök upp, nu blir det tufft tänkte jag. Martina Karlsson var min andra kombattant. Men, tänkte detta blir en promenadseger iaf! Missade inte starten o sen rätt ut i skogen bakom CityGross. Svår etta, men det var av nån konstig anledning en stig där redan.... Hrm.
Diffust, men jag läste fint av en sänka i början. Sen var det tomt. I skallen. I skogen. Över en isfläck. Överallt, tomt på punkter jag kunde läsa fast mig på! H-e... var ÄR jag. Nu kom de som var yngst och långsammast förbi. Jag fattade nada. Nåja, fortsatte i spåren. Men asså, kollade kompassen, ska ju mycket mer höger! Men nä... det GÅR inte gå högre upp. Fortsatte i spåren. Fallna trän. En bäck. Bäck! Man giiiisssss gossssee.... den kan ju inte vara på kartan! Eller... Bara inse, att man inte var nåt. Till och med förbi tvåan! Ner längs bäcken, hittade en sten som inte var på kartan men som jag kunde läsa in mig på, eftersom det var lite flackare där. Tillbakåt, hittade tvåan, fattade då genast att den där isfläcken var den lilla gulmossen 10 meter efer ettan. Bara köra tillbaka i spåren. Ser kontrollen, sprang typ på fel sida stenen...
Sen tuggade jag på, kom ikapp folk, sen kom långa banans löpare o fräste förbi. Träffade Lena vid en kontroll på slutet och gick om. Fick rygg på Martina på en lång vägvalare mot näst sista. Tog det dumma vägvalet visade det sig, lite rakare på, vid ett stort hus. Det var inte alls plogad asfalt runt, det var bara snöig gäsmatta... Hade inte tagit in nåt på Martina som rundade.
Mot sista, i snöfall (som inte heller gav mer än 1 mm på marken, alla snöfall nu verkar vara såna 15minutare som inte ger nåt) jagade jag ikapp Martina, men det var 200 meter för kort bana så jag hann inte om...
Nu undar jag ju hur det går för Näsan att träna, rapporten från Gäddan som Andreas lovat ge, hemlig-Jonas om vad han gjorde då vi var i Holland, och ni övriga som allt för sällan bloggar... Hör av er om ni tappat ert login!
Man ska inte tro att man är något
Efter att ha bangat Bergebo ski marathon förra helgen så vaknade jag tidigt imorse och bestämde mig (har haft ågren några dagar) för att göra ett tokryck och åka Grönklitt ski marathon. Det här var en stor tävling med ett tusental deltagare så trots att jag tyckte att jag var tidigt ute att lägga ut mina skidor så hamnade jag ändå en bit ned i startfältet vilket gjorde att det gick långsamt i början. När det började gå att åka på lite så åkte jag om folk hela tiden och hämtade in den ena klungan efter den andra tills jag kom ifatt en klunga som åkte i lagom tempo. Kände mig stark i de tuffare stigningarna i slutet av första varvet så jag gick fram i täten på klungan och diagonalade på men det skulle jag inte ha gjort för i slutet av stigningen blev jag helt plötsligt riktigt trött. Varv två blev tungt... O, inte kändes det bättre av att åkare som jag åkte med bara försvann i nerförsbackarna. På slutet kom jag på mig med att tänka att "Fan till och med Jonas hade ju haft chans att spöa mig idag". Jaja, det var ju första skidloppet för mig sedan 2006 så jag får vara nöjd över att överhuvudtaget ha kommit till start och att ha klockat mer än 40 min träning mer än Tobias idag.
Sven: Formtoppad
Efter att varit grymt hård nedtränad efter Hollandsturen och en innebandymatch i måndags tvingade min kropp mig till några dagars vila. Sega ben även vid jobb-cykloing på torsdagmorgon, men anmäld till Vintercupen.
Kallt var det, -17 men många deltagare. Frös som en hund om fingrarna tills man fick upp värmen, och det gick hyggligt. Småkänningar i h baksida lår, ajaja, men inget allvarligt.
På slutet några småstruliga kontroller, och Loffe dök upp som den still-going-strong-gubbe som han är. Lyckades på en lucka mot sista tack vare hans sneda kompass, och jag var först i mål. Najs!
En seger är alltid en seger, även om man undviker de där snabba Lysellarna och de andra storfräsarna i långklassen! :)
http://eventor.orientering.se/Events/ResultList?eventId=4264&groupBy=EventClass
Kallt var det, -17 men många deltagare. Frös som en hund om fingrarna tills man fick upp värmen, och det gick hyggligt. Småkänningar i h baksida lår, ajaja, men inget allvarligt.
På slutet några småstruliga kontroller, och Loffe dök upp som den still-going-strong-gubbe som han är. Lyckades på en lucka mot sista tack vare hans sneda kompass, och jag var först i mål. Najs!
En seger är alltid en seger, även om man undviker de där snabba Lysellarna och de andra storfräsarna i långklassen! :)
http://eventor.orientering.se/Events/ResultList?eventId=4264&groupBy=EventClass
Tobias: Träningsvärk och förkyld
Hemma igen efter rivstart på säsongen. Kallare och snöigare än förväntat, men utan att störa i någon större omfattning. Dessutom - med TC inne på en mysig pub fredag kväll, med öppen spis och golvvärme - vad spelar det då för roll att det är -10 ute? Det enda negativa under helgen måste vara att jag oplanerat hamnade som H35:a i resultatlistan på söndagen. I o f tyvärr helt sant, men jag hade tänkt anamma Andreas princip och aldrig springa H35, och sedan spricker det redan 5 februari första året, på tredje tävlingen. Men två segrar och en andraplats är inget dåligt facit efter helgen. Dåligt är dock den förkylning jag fick med mig hem.
Lycka till i Nederländerna
Lycka till alla ni som reser till Nederländerna i helgen!
Ni tar väl med er skridskorna så att ni kan utöva nationalsporten på de frusna (?) kanalerna.
Sven: Genrepet ska alltid sluta i katastrof
Genrep: mina tankar var högtflygande men verkligheten kom ikapp mig. Tre OL-övningar helgen innan, det rann ut i lite skidåkning, det närmaste jag kom var några flaskor Belgisk öl tillsammans med två resenärer.
Genrep 2: Igår skulle jag testa lampan och karta, valde inte det mest relevanta området men väl det som ligger vid klubbstugan.
Det var inte den här banan men typ, tänk er en kontroll mellan 3 & 4 och sen mot 7an. Jag "värmde upp" i några minuter, startade segt eftersom det blev snö på marken när jag lämnade vägarna!! Det gick som på räls till startpunkten, den sträckan hade jag snitslat då vi körde Stafett-DM H120 på den banan jag använde.
Efter det lite stig, men se, vad snett allt var, och vad var det där för skum stig? Och varför är bäcken på fel sida stigen?? NEJ, tog ju fel stig. Gah... Hamrade på mot ettan, men inne vid ringen, vad nu, en stig! Den är inte med på kartan! Eller... jo, ah..... sprang ju för långt och det var ju visst en stig just bakom kontrollen... Självförtroendet sjönk.
Körde rejäla runtvägval på stig två kontroller, och det gjorde ont i skid-ljumskmuskel på v ben. :( Nåja, hittade kontrollerna lätt eftersom det gick så långsamt.
Höll på att köra rakt på men sansade mig och rundade på en "långsträcka", avslutade över hygge med många älgspår: kände mig inte ensam så att säga... Fastnade senare i ett magiskt grönt område. Det var i alla fall frusen mark för det var så surt där! Men jag såg inte skogen för alla träd, kan man LUGNT säga.
Resten av banan var nerför vilket var skönt. Fick stanna o stretcha igång ljumsken, men det hjälpte max 4-5 sekunder. På slutet var jag yr i bollen av all orientering, hade ju kämpat runt ca 4 km! Missade både näst sista och sista, trots att det var stigar överallt... Skippade målet och lufsade tillbaka. 65 minuter. Katastrofgenrep: borgar för en bra premiär????
Hoppet är det sista som överger mig... Nu ska jag packa mig i form! :)
Genrep 2: Igår skulle jag testa lampan och karta, valde inte det mest relevanta området men väl det som ligger vid klubbstugan.
Det var inte den här banan men typ, tänk er en kontroll mellan 3 & 4 och sen mot 7an. Jag "värmde upp" i några minuter, startade segt eftersom det blev snö på marken när jag lämnade vägarna!! Det gick som på räls till startpunkten, den sträckan hade jag snitslat då vi körde Stafett-DM H120 på den banan jag använde.
Efter det lite stig, men se, vad snett allt var, och vad var det där för skum stig? Och varför är bäcken på fel sida stigen?? NEJ, tog ju fel stig. Gah... Hamrade på mot ettan, men inne vid ringen, vad nu, en stig! Den är inte med på kartan! Eller... jo, ah..... sprang ju för långt och det var ju visst en stig just bakom kontrollen... Självförtroendet sjönk.
Körde rejäla runtvägval på stig två kontroller, och det gjorde ont i skid-ljumskmuskel på v ben. :( Nåja, hittade kontrollerna lätt eftersom det gick så långsamt.
Höll på att köra rakt på men sansade mig och rundade på en "långsträcka", avslutade över hygge med många älgspår: kände mig inte ensam så att säga... Fastnade senare i ett magiskt grönt område. Det var i alla fall frusen mark för det var så surt där! Men jag såg inte skogen för alla träd, kan man LUGNT säga.
Resten av banan var nerför vilket var skönt. Fick stanna o stretcha igång ljumsken, men det hjälpte max 4-5 sekunder. På slutet var jag yr i bollen av all orientering, hade ju kämpat runt ca 4 km! Missade både näst sista och sista, trots att det var stigar överallt... Skippade målet och lufsade tillbaka. 65 minuter. Katastrofgenrep: borgar för en bra premiär????
Hoppet är det sista som överger mig... Nu ska jag packa mig i form! :)
Funbeat my ass
Klart ni ska ha funbeat så jag kan bevaka er. Ännu bättre. Kan ni inte ständigt logga var ni är, vad ni gör och gärna även vad ni äter och hur ofta ni går på toaletten? Jag menar, om jag inte får veta eran status på sekunden kommer jag att bli gaaaaaalen...
Jag vill även veta följande:
*Uppstigningstid
*Morgontemperatur
*Solens upp-och nedgång just där ni befinner er
*Hur många koppar kaffe det blir/arbetsdag
*Hur många vargar och björnar ni sett/dag
*Vilken ringsignal ni har på er mobiltelefon
*Antal pulsslag/träningspass i förhållande till maximalt antal möjliga pulsslag under samma träningspass.
Ja, det räcker nog så ;)
Till er som ska till Holland i helgen...LYCKA TILL!! :)
/Jonas
Tobias: Välkommen till framtiden, bakåtsträvare....
Det är bara att konstatera att mitt förslag om träningsdagbok på Funbeat inte föll helt i god jord. Att Jonas väljer att mörka och köra med dolda kort är lite trist, men han är väl för präglad av hemlighetsmakeriet och smusslandet inom cykelsporten, så det är kanske rätt väntat. Och Sven - du må vara en elitindrottsman, men att påstå att du inte orkar skriva på ett nytt sätt bara för att du har samlat på dig pappers- och polarvarianter från forntiden håller inte. Du låter som en gammal pensionär som klagar i en insändare över att postens brevlåda flyttats fån Konsum till ICA - "den har alltid suttit vid Konsum och så måste det vara för all framtid".
Hur som helst - jag och Andreas som alltid stått i utvecklingens framkant och aldrig tvekat att omfamna ny teknik och nya lösningar ser det som en självklarhet att även anamma de möjligheter som erbjuds via ett modernt webbaserat gränssnitt för att registrera och publicera våra träningsmässiga framsteg. Och visst Erik - Attackpoint i all ära, men i o m att Funbeat stöder både ruttimport från GPS samt tillhandahåller mobila träningsapplikationer för både Iphone och Android så föll valet ganska enkelt på Funbeat.
Så jag välkomnar er åter ut ur den analoga garderoben. Öppenhet är en dygd. Jag och Andreas har inget att dölja. Har ni andra det kanske? www.funbeat.se
Mas: Ultra-SM hos Vansbro igen
SM Ultralång kommer arrangeras av HJS Vansbro igen! Det låter väl OK, och de kommer ha lärt sig en hel del av det som de missade i fjol.
http://orientering.se/Nyttfranforbundet/RejalvildmarksterrangpaSMUltralang2/
Fritt fram att springa, men vi har väl på frivilliglistan liksom Adak 100km-lopp?
http://orientering.se/Nyttfranforbundet/RejalvildmarksterrangpaSMUltralang2/
Fritt fram att springa, men vi har väl på frivilliglistan liksom Adak 100km-lopp?
Tobias: Dags för träningsdagbok?
Jag misstänker att ni liksom jag sedan länge upphört med att skriva träningsdagbok, men när jag nu för första gången på väldigt länge trots allt har lite träning att redovisa så har jag återupptagit idén, fast i en nyare och ganska enkel form.
Och med tanke på att vi satsar mot ett gemensamt mål och förhoppningsvis kör med öppna kort (?) så vill jag föreslå att ni andra också registrerar er på www.funbeat.se och börjar redovisa vad ni sysslar med.
Jag inser att det är lite känsligt med tanke på att jag lovat mig själv att aldrig skaffa ett Facebook-konto, då Funbeat har lite facebook-vibbar. Men det ÄR inte facebook, och det ÄR ett smidigt sätt att hålla koll på varandra och det ÄR faktiskt riktigt peppande.
Så jag uppmanar er att snarast skaffa ett konto och börja logga träningen. Väl inne hittar ni mig enkelt - jag har inga spärrar och är barnsligt nöjd över att för första gången på mycket länge faktiskt ha en hel del kvalitetspass att kunna skryta med.
Och med tanke på att vi satsar mot ett gemensamt mål och förhoppningsvis kör med öppna kort (?) så vill jag föreslå att ni andra också registrerar er på www.funbeat.se och börjar redovisa vad ni sysslar med.
Jag inser att det är lite känsligt med tanke på att jag lovat mig själv att aldrig skaffa ett Facebook-konto, då Funbeat har lite facebook-vibbar. Men det ÄR inte facebook, och det ÄR ett smidigt sätt att hålla koll på varandra och det ÄR faktiskt riktigt peppande.
Så jag uppmanar er att snarast skaffa ett konto och börja logga träningen. Väl inne hittar ni mig enkelt - jag har inga spärrar och är barnsligt nöjd över att för första gången på mycket länge faktiskt ha en hel del kvalitetspass att kunna skryta med.
LCHF, LCHQ, isodiet eller stenålders?
Idag kände jag av gårdagens pass rejält (dammade på vad jag kunde i 24 km kuperad terräng). Trots det blev det ett maraton till sist. På ett sådant pass har man ju en hel del tid att tänka på och temat för dagen var fettförbränning. Hur ska jag lyckas uppnå Tobias vision om att inte vara lönnfet i augusti? På den tiden jag försökte vara seriös med träningen så var det väl snarare HCLF än LCHF som gällde. Men det verkar ju helt ute. Vad tror ni vad ska man satsa på? Jag tror nog egentligen mest på LCHQ (Low carb high quality) där man verkar fokusera mest på kvaliteten på kolhydraterna. Men av någon anledning känns det ju nästan mer mentalt jobbigt att byta kosthållning än vad det gjorde att komma igång att träna igen. Kanske att jag istället chansar på att vi lyckas få tag i en getvakt så att det kan bli några veckors cykelsemester i början av sommaren. Det brukar göra susen.
Jonas: Sven vinner nog!
Jag blir också orolig. Jag tror mig känna Sven tillräckligt väl för att veta vad han egentligen menar med sitt eget lilla sätt att koda sina ord och meningar och nu inser jag att risken är stor att Sven tar hem den här utmaningen. Det enda(?) som kan rädda oss andra är att ambitionen blir för stor och att Sven inte lyssnar på den 37-åriga kroppen, eftersom knoppen tror den är 25, och därigenom drar på sig ännu fler skador...;)
Själv väljer jag att ligga lågt, dra ett täcke över mig i vintermörkret, och invänta vårens ankomst. Det kan väl inte vara så länge kvar nu va...?
Däremot drömmer jag fortfarande om Ultra-SM i Adak och andra riktigta häftiga utmaningar. Frågan är ju bara OM jag vågar anmäla mig dit. 100 km. hur farligt kan det vara? Det låter ju inte så märkvärdigt egentligen...
Själv väljer jag att ligga lågt, dra ett täcke över mig i vintermörkret, och invänta vårens ankomst. Det kan väl inte vara så länge kvar nu va...?
Däremot drömmer jag fortfarande om Ultra-SM i Adak och andra riktigta häftiga utmaningar. Frågan är ju bara OM jag vågar anmäla mig dit. 100 km. hur farligt kan det vara? Det låter ju inte så märkvärdigt egentligen...
