Ultrasnubbarna - hurra!

Inte mycket tränat på sistone. Har stora problem med bägge mina hälsenor efter en lång säsong med mycket tävlande och springande och lite rehabiliterande. I högerfoten har jag åkt på en släng av hälsporre efter 25-manna och i vänsterfoten har jag förmodligen en spricka i fotleden sedan en kraftig stukning i slutet av augusti (som ska undersökas lite grundligare till veckan). Och utöver det är jag för stunden dyngförkyld. Men bortsett från dessa detaljer är allt på topp. Så snart ska jag rycka upp mig och hugga i inför 2012 på allvar. Men först några veckor semester och rehab i Asien.

Idag körde jag veckans andra intervallpass. Började med att stressa lite för att hinna fram i tid, trodde det var start 17.30 men det är tydligen 17.00 som gäller på torsdagarna. Fick låna en bil (eller snarare en Volvo) för att ta mig till Churchill Park och när jag parkerat fick jag ganska snabbt syn på "min" grupp som var ute och värmde upp på den öppna och helt platta gräsmattan. Uppvärmningen gick i maklig takt och jag hälsade på Paul, Dwayne, Lee, José och vad nu alla hette. Överlappet mellan deltagarna på tisdags- och torsdagsträningen var inte så stort så det var mest nya ansikten. Tyckte inte dom såg så snabba ut men sedan började dom diskutera om vi skulle springa 1-kilometersintervallerna i 3.15 eller 3.00-fart. Som tur var fanns det i alla fall en kille som var ungefär i min klass, så jag blev inte helt ensam på intervallerna. Eftersom det fortfarande är tävlingssäsong för terränglöpningen så körde vi lika lång vila som löpning, vilket gjorde att även jag hade gott om tid att slutföra hela kilometern innan det var dags att starta igen. Efter 5 intervaller bytte de seriösa grabbarna om till spikskor inför 600-meterssprintarna. Det blev även lite förmaningar om att ta det försiktigt på slutet eftersom underlaget är ojämnt (det var typ löv på gräsmattan där). Jag körde ytterligare en kilometerintervaller och kände sedan i lårens baksidor att det var dags att ge mig.

Helgen bjöd på en mycket trevlig överraskning, jag sprang "långdistans" som träning. Tog mig an 10km-spåret i makligt tempo. Hade sällskap som fick några genspår. Efter 6-7 km kände jag lite lite i baksidan men det var ju bara skönt att det inte gjorde minst lilla ont. 10 km rullade på rätt så fint, men jag tappade bort mitt sällskap. Innan allt var klart så rullade klockan på 95 minuter och förhoppnigsvis hann jag en 13-14 km på den tiden.

Så, gör ni andra några framsteg?

Var på amerikanska mästerskap i Boston i helgen. På grund av kvardröjande förkylning så blev det ingen start på sprinten, men tog mig runt både medel och lång med hedern någorlunda i behåll. Som synes lite grönt och stenigt i terrängen men ändå ganska fin lövskog. Resultaten var väl ingenting att skriva hem om, men jag fick i alla fall slå en gammal juniorvärldsmästare båda dagarna. Har nu flugit vidare till Hamilton i Kanada. Igår fyllde jag på träningsvärken genom att cykla ända ut till området där jag ska rita karta men idag blir det nog en vilodag trots att det finns en organiserad intervallträning alldeles i närheten. Frågan är om jag tränar klokt eller bara är lat?

http://www.obasen.nu/winsplits/online/sv/default.asp?page=table&databaseId=19068&categoryId=28

Ruggigt jämnt i början men sedan visade räkan PM (kommer knappt över 90 kg-strecket på vågen) vart skåpet ska stå och tog sin tredje raka seger i Axevallanatta.

Träningsvärk och psykiskt knäckt efter att ha blivit frånjoggad av både gubbar och gummor. Men skam den som ger sig. Siktar på revansch på Häxjakten!
 
/A

På väg mot Finsland tränade jag på Friskis och Svettis, mitt "rehab-pass" som nu är rätt saftigt bålstyrka och en del ben. Man känner sig som lantis alltid lite borta i Sthlm, och på ett fräsigt gym (även om F&S väl är ett av de minst glamourösa) ännu mer.

Jag hann se en som klev upp på ett löpband utan att det stannat, nära skada! Tomten innnan stängde inte av bandet. En annan hon joggade/gick omväxlande och såg ut som hej kom och hjälp på bandet... En tjej var o raggade upp en kille till nån sån "gå runt i en lägenhet, du får 500 kr", vet inte om det det var filminspelning eller homestyling inför visning?

Jag lyckades i alla fall genomföra nåt som liknade mitt pass.

Halliko sprang jag, sträcka ett för OK Lalle 2. Dryga fem km, gafflat! Svårt a) ett avgrundslerhål på startrakan, men jag undvek. Svårt b) att hänga med farten, det var kul men inte håller man tillräcklig fart. Svårt c) att se kartan! Jag börjar bli motståndare mot det gråa berghällarna. Svårt d) att sen värma igång sig... till sträcka fem! Dubblerade. Jumskarna var stela och ömma men vid K-punkten släppte det och även om jag var trött tog jag mig runt 6 km till utan större ondheter bara otroligt seg o slut sista kilometern. Fint som snus i vilket fall och solen sken fram och allt blev så mycket finare.

Jag fick även äran att bli omsprungen av supertalangen Simon Hector i en utförslöpa. Jag hade inte nån tanke på att försöka ens...

-

"...är djävulens påfund enligt AG..."

Har jag sagt något så fantastiskt intelligent? Var glad jag blir i så fall! Men det är så sant som det är sagt. På den gamla goda tiden var H43- klassen nästa klass efter H21. Håkan Eriksson och Jörgen Mårtensson har ju också visat att det går att hålla landslagsklass till en bit över 40 om motivationen finns. Därmed finns det ingen fysiologisk anledning till att det ska finnas en H35-klass. Istället vore det mycket bättre om det alltid på alla långdistanstävlingar fanns en H21-klass som har en banlängd som är 60-70% av huvudklassens banlängd. Det skulle innebära att även H21-or som inte är så tränade skulle ha en lämplig klass att springa även på små långdistanstävlingar. På medel och sprint finns det överhuvudtaget inte någon anledning till att ha varken 35 eller H40. Särskilt skrattretande blir det i distrikt som Norrbotten, Västerbotten, Ångermanland, Jämtland-Härjedalen, Hälsingland, Medelpad, Värmland, Bohuslän-Dal och Gotland där det snart är fler klasser än antalet deltagare.

Såja, det kändes skönt. Tack Tobias!

För att skapa lite stämning kommer här fjällorienteringar jag minns:

1) Debut som 16-åring i H20-klassen. Kände mig stark men fick gå o småjogga större delen av tiden eftersom att min lagkamrat inte hade några av sina bättre dagar. Frös!
2) Lagkamrat Torstensson. Regn o dimma i tre dagar. Torstensson körde så slut på mig att målpersonalen gnällde på honom när vi kom i mål. Skadad i ett halvår. Frös!
3) Lagkamrat Sven. Helt ur slag. Jag minns hur Sven gick bakom, greppade mina skinkor och puttade mig upp för backarna...

Men jag applåderar era intentioner och är för en gångs skull glad för att jag kan skylla på min skada så att jag slipper springa den där vansinnestävlingen en fjärde gång...

LYCKA TILL! ;-) /Andreas

Det där med fjällorientering kanske inte är så dumt ändå. Har aldrig sprungit den tävlingen, men förstått att det är något man måste göra. Tror att jag befinner mig någonstans i Sverige nästa sommar och fjäll-O går ju alltid centralt i landet så jag ska nog kunna ta mig dit. Behöver man träna innan tror ni? Just nu är läget inte så lysande i alla fall. Förkyld och en mästerskapstävling väntar redan i helgen.

Du kan väl inte redan nu, 18/10, komma och börja brasklappa och säga om och men. Nu är tiden för djärva satsningar, stora drömmar och hisnande visioner. Inga ynkliga ursäkter om att kanske det blir så om månen står rätt och stjärnorna visar vägen och om Bobo äntligen lyckas vrida ringarna till max. Nä, Sven, nu är vi offensiva!! :) "kanske lite träning veckan mellan Jukola och midsommar"...FNYS! /Jonas

Ultralång-SM är tufft, men det är rena rama dagiset mot Fjäll-orienteringen, om man inte har ambitionerna att slåss om topp-placeringar.

100 km löpning/gång i Adak som också nämnts, är väl nästa steg?

Det jag braskar om är skadorna... och risken att sabba resten av sin säsong, för att man skall bryta bara för att det börjar göra ont/jätteont är ju nåt som jag inte brukar prova.

Jag planerar ju en O-resa genom fjällen veckan mellan Jukola och midsommar/Idreveckan så det finns ju i alla fall lite möjligheter till träning.

Vilken idé, vilket uppslag! Minst lika bra som UL-SM. Fjällorienteringen är något jag tänkt jag ska springa varje år i stort sett sedan jag såg dagens ljus. Eller nästan iallafall. Åtminstone sedan jag var en liten oborstad H14B-pajk 1993. Eftersom jag slitit mig igenom ETT F.E.M och ett BAMM och dessutom överlevt så känns fjällorineteringen väldigt tilltalande! Jag är med, men vem springer jag med...? /Jonas

I o m bomben som släpptes förra veckan känns det som att luften lite gick ur detta projekt och inte minst intresset för den här bloggen som Sven kickade igång för några veckor sedan. Så vad gör vi nu? Hur ska vi hitta engagemanget igen? Ett uppenbart problem är ju att det enda vi vet är att Ultra-SM 2012 har blivit flyttat. Men vi vet inte mer än att det kommer gå på hösten och heller inget om var det kommer gå, och då faller ju en hel del av poängen med att ha detta som ett mål. Därmed har jag grunnat på alternativ och fastnat lite för en gammal klassiker - Fjällorienteringen! Själv har jag inte sprungit sedan 1997 då jag bröt min fyraåriga svit. Nästa år får jag dessutom springa H35-klassen helt legalt om jag vill, men med hänsyn till Andreas Gällerspångs nästan religiöst rabiata inställning till denna klass (som är djävulens påfund enligt AG) så kommer jag givetvis ställa upp i H21-klassen (om det nu blir något av idén). Hur smakar den tanken? En uppenbar fördel är att 2012 års upplaga kommer gå i Lofsdalen, vilket dels är ett i sammanhanget ganska nytt område, och dessutom endast ligger 3-4 mil från vår fjällstuga i Fjätervålen. Så boendefrågan blir både enkel och billig. En annan fördel är ju att trots allt finns korta klasser för den eller de som inte lyckas samla tillräckligt många träningstimmar för att orka släpa sig runt 70-80 km på tre dagar. Så - är det någon som ser sig själv på startlinjen kring månadsskiftet juli-augusti 2012? Jag kan se mig själv stå där, men tillsammans med vem?

Starten på 25-manna 2011.
Inte har Markus kvar sin ursäkt längre, nu när Ultran flyttar bort från det datum som var reserverat för MTB? Se här hur fint han forcerar långt fram i starten på 25manna nu i lördags!

Sprang 25-mannas längsta sträcka i helgen och jag tog till och med i, men nu känns allt helt meningslöst. Jag vill ju analysera sönder mitt lopp och leta efter förlorade sekunder, men arrangörerna verkar inte vilja publicera ens preliminära sträcktider! Positivt med loppet var i alla fall att Tobias inte sprang ifrån mig riktigt lika lätt som på Luossavaara i somras. Några slutsatser är dock helt omöjliga att dra utan STRÄCKTIDERNA!!!

Min sjukgymnast tycker lite att jag är fjollig, att det gör så ont att det nästan gungar i marken då jag ställer mig upp från att ha knytiot skorna, det är inget att bry sig om. Men min "originalskada" den baki låret känns bra! Idag, 15 minuter snabb gång i motlut på bandet, 5 minuter på den maskin som Tobias kallar kärringmaskinen, sen 30 sek på båda benen benböj snabba, 30 sek höger vänster vardera, 30 sek tåhäv, i en "lutningsmaskin, 5 rep. Sen direkt på vansinnestempo situps, ryggups o gud vet vad 30 reps på det mesta. Final på pilatesboll, ena benet där, lyft det andra. Gud vad det tog på typ varenda muskel du hittar i rygg/ben. Fin uppladdning för 25manna... :) Varför blir det inga vagnreturer här?? .................................................................................................................Får göra ny rad så här då?-..................................................................................................................... Igår då smärtsam skoknytning, men sen om det får värka ut en minut, så kunde jag springa 4,1 km 25mannaorienteringsträning. Efter 3 km kroknar kroppen lite, men det gick. Kallt som stryk efteråt. Onsdagen var vila. Tisdagen lätt lätt jogg i 40 minuter medan de andra i klubben körde hårt. Jag fick vara med i tidningen trots allt! ---------------------> http://www.dt.se/sport/1.3971588-stora-tunas-rekordtrupp

"SM Ultralång 2012 flyttas till hösten och nya arrangörer utses. Mer information i Skogssport som utkommer på fredag 7/10." http://www.orienterare.nu/n/19938 http://orientering.se/Nyheter/SilvaLeaguecupensomlyftersvenskelitorientering/

Idag kunde jag inte hitta på några bra ursäkter längre utan blev tvungen att träna lite. När jag var hemma sist letade jag reda på min bana från distriktsmatchen 1990 som gick på Gårdtjärnsberget i Edsbyn. Tyckte banan såg himla tråkig ut när jag tittade på den och jag var förberedd på att det skulle vara mest steniga och risiga hyggen, men träning ska ju inte vara roligt alltid heller. Blev dock positivt överraskad när jag väl kom ut på banan. Alla kontroller satt faktiskt i något som kunde kallas skog och på vissa ställen var det riktigt fint. Hade lite svårigheter med att återfinna stigslutet och beståndsgränshörnet, men övriga kontrollpunkter fanns ungefär där jag ville ha dom. På slutet började det skymma lite så det var nog tur att jag inte förlängde banan utan nöjde mig med 4,6 km.

Jaha Sven, så nu när du vet vad bomben innehåller så är det plötsligt inte lika vitkigt att den blir utsluppen? Men släpp!!!!!!!!!! Veckorapport Må: gång 45 min Ti: löpning 15 min On: rullskidor 45 min To: rullskidor 45 min Fr: vandring 45 min Lö: fjällvandring 8h / Petern