Ultrasnubbarna - hurra!

En mer mental än fysisk återhämtningsperiod har jag befunnit mig i men nu är det dags bryta den. Först om SM: vi reste vid gott mod norröver och såg både fyllon och äkta naiztser (felstavat med mening) vid Bollnäs järnvägsstation! Trodde såna bara fanns på museum nu för tiden.

Ankom vårt fina boende, och Skogslöparna på ärtorna hade intagit den fina lägenheten så vi fick slåss om de två stallplatserna. Fina rustik stor säng med supertäcke i, en lampa i fönstret och faktiskt ett elelement.

Mot TC, hade spanat in sistakontrollen. Plötsligt var det inte så gott om tid längre, och jag fick låna batteri av konkurrenten Tobias, stort tack för det!

Fick hasta iväg mot starten, med ny batterisele och oro om det skulle bli kallt. Det blev inte kallt. Hann med en stretch innan start och sen pang iväg. Såg INGA rimliga alternativ till rakt på till ettan, fastnade i bröt och det var stenigt. Gled iväg längs sluttningen och fick klippa mig genom ett extra grönområde. Hittade kontrollen bra i all fall. Mot tvåan, hetsade på nåt vis, eller mest för att jag pratade med en gammal bekant ut från ettan. Tog kasst vägval ut mot vägen, och då var Stefan Sjölund ikapp mig, med ganska många minuter. Men, jag skärpte mig nu, och såg sen Stefan många gånger till då han smådarrade i ringen, tills han slutligen sprang bort i horisonten.

Mötte Oskar som precis skulle köra ettan eller var det rent av tvåan? Eller skosnörena... Drog Bjärven några kontroller i boet, vet inte vart han tog vägen sen. Kände mig förvånansvärt pigg, och hade flytat in den svårast av kontrollerna. Dock slog jag i marken och fick ont i knäskålar mot sten... Ingen fara, upp och springa och efter en minut gick det OK igen.

Slutet kom närmare, och det blev väglöping. Stumheten fanns på lur och jag körde vänster runt på sista långa. Efter den blev det kortare väglöping igen och damjuniorer (eller seniorer, ser inte längre skillnad!) sprang snabbare än jag! Vågade inte öka så snabbt, kände mig fram till maxfart då vaderna var begränsande. Knep mig förbi några juniorer mot avslutande kontrollerna och sen på spurten möttes jag av getpinglejubel av supportrarna! Drog på som 17, höll på att krascha i kurvan men rätade upp och löpte in på fjärde plats!!!!

Fjärdeplats på SM, inte illa, på en spurt! :)

Inte länge kvar nu. Frågan är hur man bäst använder tiden för att bli så bra som möjligt till på fredag. Just nu känner jag mig mest trött och seg och funderar på att sova tidigt. Men egentligen borde man kanske kräma ur kroppen en aning på löpbandet istället. Något annat är inte aktuellt i o m att ungarna sover och Sara är borta hela kvällen.

Hur som helst har det varit lite upp och ner senaste veckan. På pluskontot att jag vid återbesöket hos ortopeden i torsdags fick veta att min vänstra fotled inte behöver opereras. Detta firade jag med ett ganska grisigt natt-OL-pass på kvällen då jag lyckades stuka just den foten rejält alldeles på slutet. Givetvis på en stig efter att ha sprungit i stenhelvete en timme. In på minuskontot direkt. Därefter - i lördags - pluspost på DM i Härnösand. Det största plusset att jag alls kunde springa, vilket inte kändes troligt torsdag kväll direkt efter stukningen. Ytterligare plus att jag lyckades springa ganska bra också och hämta in en fin-fin ranking. Minus dock att få styk av Stefan med 28 sek med tanke på att jag ledde vid näst sista och bommade sista. Och som Jonas så målande beskrev så var hela DM-stafetten i Timrå i söndags ett stort minus men ändå finns det några plus att ta med sig även därifrån. Dels lyckades jag och min kompanjon vinna, dels var den första av två slingor så fruktansvärt dåligt att det andra varvet kändes ganska roligt i jämförelse och dels innebär en sådan eländesterräng och katastrofkarta att man lär sig uppskatta alla andra tävlingar. Dock fick jag med mig en smärtande högerhäl så någon riktig löpning är inte aktuell på några dagar. Minus.

Slutsatsen är att jag börjar bli gammal. Jag ligger hela tiden på gränsen med någon kroppsdel. Är det inte vaden så är det hälsenen och är det inte hälsenan är det fotleden och om fotleden är OK så är det hälen. Men - för att se det positiva: Så länge max två kroppsdelar krånglar samtidigt kan det gå riktigt bra. Det är först när tre eller fyra är på dåligt humör samtidigt som det blir problem. Och det kommer inte att hända denna vecka. Så jag blir farlig på fredag. /Tobias

Jag har det nu vetenskapligt uträknat, min sluttid på Natt-SM!

Jag har utgått från mina senaste rankingpoänger, och utifrån den oerhört branta utvecklingen (sänkningen av poäng) gjort en linjär prognos mot den 24 augusti. Rankingpoängen bör med fortsatt utveckling ligga på 9,1 på fredagskvällen.

 

 

Rankingsystemet har ju ändrats en del på sistone men formeln som fortfarande används är det som gör att man kan räkna ut vad man bör ha för tid jämfört med den som är rankad som etta. Man kör formeln baklänges så att säga. Detaljerna finns på http://www.obasen.nu/ranking/meriteringsgrunder.asp

 

Jag utgår från att de tre bäst rankade springer hem sina egna rankingopänger med följande tider, utifrån segrartiden som "0-rankade" ska ha, 75 minuter.
1. 74:36 Gustav Bergman
2. 74:45 Johan Runesson
3. 75:20 Peter Öberg

 

För att få mina 9,01 ska jag då kuta på 84 min 20 sek har jag räknat ut och Vetenskapsakademien garanterar beräkningsresultatet.

Efter en helg i Norrbotten kan jag för egen del konstatera att formkurvan pekar åt rätt håll. Den inledande sprinten blev en snabblöpt sak på Seskarös stränder bland campingstugor och småtallar. Även om jag blev trött på slutet så vill jag inte skämmas över att vara 1.41 efter Jerkes Lysell som dessutom vann med 34 sekunder före brorsan Jesper. Blev en 6:eplats till slut. Lördagens viktiga tungviktsmöte mellan mig, Sven och Oskar på medeldistansen i Kalix blev en angenäm skalp för min del. Hade en bra dag och slutade 4:a efter två Rehn-slynglar (igen) och Stefan Sjölund. Lite surt bara att jag bommade bort bronsmedaljen på sista tredjedelen. Men samtidigt plockade hem min bästa rankingpoäng någonsin - 6.00. Slutligen - söndagens kraftprov - långdistansen. Egentligen inte mycket att skryta med eftersom jag orienterade som en blåmanet och tyvärr kan räkna ihop till 9-10 minuter bom, men eftersom jag "bara" var drygt 11 minuter efter (två Rehn-pojkar en tredje gång) så tycks farten och orken finnas i kroppen i alla fall. Det kändes dessutom väldigt bra hela vägen och jag orkade hela 12,2 km-distansen utan att egentligen bli speciellt trött. Så jag tror att jag är på gång.

Nästa helg väntar nästa viktiga möte mot Oskar och Jonas i Härnösand :)

Och för att få ordning på orienteringsskallen planerar jag tre natt-OL-pass innan det är dags.

Träningsdagen blev en oerhört oväntad succé; ju mer desto bättre så att säga. Uppslutningen var glädjande, förvånande och mycket fylld av goda träningskamrater från när och fjärran! Träningspassen kan man räkna in till fyra utan att tänja allt för mycket på gränserna för vad träning är, så det var också långt över förväntan. Min kropp tål det mesta, tydligen, även en timme jogg på måndagsförmiddagen pallade jag med. Så, stort tack alla träningskamrater! 

 

Och sen då? Ganska mör och utslagen. Har nu inte bara slut batteri i pulsbandet sedan nån månad, nu har även armbandet till min Polarklocka pajat. Kan man verkligen träna så fritt? Jadå, men det är svårt veta om man tog i eller om man bara var ur form på intervallerna. Det går att notera lite tider till träningsdagboken, så den fortsätter att vara rätt så komplett. Har problem med vänster fot nu, men övriga krämpor går att tejpa bort. Kör 100% med gympaskor så man sladdrar på i skogen.

 

Så, om jag då ska titta på när jag nu senast var i toppform, så var det på intervallerna veckan efter Jukola. Det vill säga 9 dagar efter Jukola. Det var intervaller i Mellsta, på kuperade femman (ni som sprungit vet att den kuperade delen är kort, men oerhört intensivt kuperad!). Jag vilade rätt så mycket den veckan som var där, tränade bara 19 minuter, fördelat på två pass! Innan Jukola då: vecka -1 tränade jag 4 timmar drygt, förutom själva Jukolaloppet på 2 timmar knappt. Det var OL i tung terräng, lite intervaller och vanlig löpning. 

 

Vecka -2 bestod av 2 timmars träning. 3 pass varav två mycket plågsamma intervallpass med stegar, på plattmarken.

 

Vecka -3 var 3,5 timmars träning, varav 2,5 var kajak-orientering! Mer om den kommer på o-resa.se en vacker dag, som ren reklam för en framtida resa dit igen i juni 2013.

 

Så, hur gör jag repris på detta då för att nå samma formtopp? 

 

31 juli: tuffa intervaller

4 augusti: flacka tuffa intervaller

6 augusti: flacka tuffa intervaller

11-12 augusti: NM, H21E orienteringstävling medel + lång i Kalix

13-15 augusti: vila

16 augusti: Storviks-Natt H21E (som arrangörerna säger: "Bra träning inför natt-­ SM") + x km för att få minst 15 km träning i ett svep!

18-19 augusti: lätt träning

20-22 augusti: vila

 

Specade träningar för ovanstående dagar. Övriga dagar fritt fram för jogg/enklare träningar max en timme, och gärna ett styrkepass i veckan på 30 minuter för mage och rygg.

 

Formtopp 24 augusti!

 

Kopiera gärna upplägget! Jag ser till att det finns en "skarvningsbana" på två kilometer efter målgång i Storvik!

 

 

Så dags för lite uppryckning nu - slut på undanflykter om läkarbesök och arbete och festivaler och annat tjafs. Fler och fler bitar börjar falla på plats. Jag har fått tag på kartor och börjat lägga banor. Och med lite tur så kanske t o m Lars Nyman i OK Dellen ställer upp och sätter ut kontroller och Sportident åt oss. Inte alls omöjligt.

SI låter kanske väl seriöst, men man kan inte vara seriös nog inför ett viktigt mästerskap som Natt-SM 2012. Bara två månader kvar nu....

Lägger även in ett litet smakprov från den gamla kartan över vårt träningsområde. Givetvis reviderat sedan dess, men en liten teaser är aldrig fel.

Nåja, hur har jag förberett mig inför Jukola? Första veckan i juni startade jag med ovanliga tävlingar, det var Kayak-O utanför Dnepropetrovsk i Ukraina. Jag och sambon satte oss i kayaken och starten gick. Man paddlar runt i ett floddelta där det är mycket höga vassruggar som man orienterar sig runt, och ibland igenom! Dock var det mycket svordomsframkallande att vara först in i de lite bottenläsa träskmarkerna där... Men vi kom trea dag ett, nära 1,5 timmars paddlande. Dag 2 var det rogaine på en timme. Vi tog inte optimalt val, men lyckades hålla tredjeplatsen i sammandraget och fick den åtråvärda tröjan som pris!

Efter den tuffa helgen blev det intervaller på getstadion, ca minuten på rekordfart men 1.10 med moderat löpning. En joggtur och sen mera intervaller. Några vilodagar hanns med, och denna sista vecka började jag med den tuffa och inte så upplyftande träningen som Erik berättat om så målande! Tisdagen bjöd på tuffa intervaller med klubben. Jag var som ett sänke, fick avbryta... men jag satte mig och stretchade några minuter. Sen kom de snabab tillbaka. Jag hakade på igen, och stretchingen gjorde susen! Fläskade på med Zsolt Lenkei på en 30 sekundersintervall, men bara en i hans fart. Men farten finns, gömd under diverse smärtor...

Igår lite bålstyrka för mag/rygg och lite ben. Idag en lättare halvtimme jogg. Nu gäller det att minnas att stretcha mycket innan start, och att tejpa ena utsidan av v fot, tejpa hälsporren på höger fot, men vrickningen på höger tejpar jag inte och min halvdassiga v hälsena får också klara sig utan tejp. Att tejpa resten av kroppen är meningslöst.

Jag tror att om jag inte har ont så kan det vli riktigt kul och rätt så bra resultat med tanke på förutsättningarna på ankarsträckan Tuna Kakkonen. Vi ses på färjan!

På vägen till TC diskuterade vi vägvalet, stor och snabb men lång väg eller lite kortare men långsammare. Antagligen valde vi fel väg, men vi kom fram i alla fall. Vädret hade varierat mellan regn och solsken under hela eftermiddagen, men precis när vi skulle börja jogga till start kom det naturligtvis en ordentlig störtskur. Praktiskt så att man inte ens behöver fundera på att fegspringa för att hålla sig torr.

Min valda startpunkt visade sig ligga på en villatomt. Välklippt gräsmatta och en torkvinda där man kan montera startlistorna, mycket praktiskt. Till ettan valde Olga ett runtvägval på stig och sedan körde hon något eget banalternativ så att vi inte såg henne mer. Jag och den gamle valde i alla fall rakt på genom den fina måttligt kuperade björkskogen. Nästan som i Moskojärvi, men möjligen lite mer stenigt. Kontroll 2 var en lite längre sträcka. I början klagade den gamle över att det var både risigt och stenigt, sedan fick han även en liten chock när han upptäckte att föredetta arbetsgivaren lyckats göra kartan helt inaktuell. Mot slutet av sträckan blev även jag chockad. Trodde jag lagt en flack bana, men det var elva rejäla femmeterskurvor uppför till kontrollen. Tyvärr blev det en liten bom här fastän vi visste ungefär var vi var när vi närmade oss. Vissa av våra orienteringsmisstag kan dock skyllas på att kartan har några år på nacken och det saknas en del av vegetationen på den.

Till trean kom det önskemål om att vi kanske skulle ta kontrollerna i någon annan ordning. Jag vidhöll dock att banläggningen var genomtänkt även om så kallad spetsig vinkel kanske förekom. Klagomålen tystnade när vi kom in den vackra storstammiga tallskogen (markerat som hygge på kartan) och nerförsbacken hjälpte nog även till. Till fyran blev den gamle glad när han hittade en fin stig att springa på i stället för den steniga och risiga skogen. Här stötte vi även på tre små grisar som alla var med på kartan fastän de knappast kan ha uppnått normens krav på 80-talet. Femman var en långsträcka där jag försökt locka lite med möjlighet till väglöpning, men det ignorerades helt. Rakt på i mestadels fin skog blev det. När vi kom in i terrängpartiet närmast kontrollen kom dock påpekandet att det här var nästan som den ökända terrängen nedanför Högsveden i Idkerberget. Kontrollgropen var i alla fall tydlig bara man läst definitionen så att man förstått vilket terrängföremål man letade efter.

För vägvalssträckan till sexan rekommenderade jag vänstervägval för att det fanns fler sevärdheter där. Den gamle var dock måttligt imponerad av den gamla hyttruinen. Han ville träna i stället. En rejäl uppförsbacke med tät skog gjorde honom väldigt nöjd. Uppe på berget öppnade det upp sig och blev en fantastiskt fint en liten bit. Kurvbilden förstod vi dock inte mycket av. Bara att springa till beståndsgränshörnet och ta kontrollen därifrån i stället. Hjälpkurvehöjden i tätskogen var tydlig och fin. Flacka och fina berghällar till sjuan, även om nog inte ens en finsk kartritare ritat grått här. Den gamles räserfart straffade sig dock här med en lättare fotvrickning. Kontrollen satt vid en ganska flack punkthöjd i ett parti klassiskt fin dalaskog. Här bröt jag banan medan den halte fortsatte norrut mot ett kuperat biotopskyddat område där han fick njuta av fin granskog.

På tillbakavägen begav jag mig först mot kontroll 10, en punkthöjd i ett område med sämre sikt. Läste mig fram mellan dom nästan perfekt ritade småhöjderna och spikade kontrollen. Det är så här orientering ska vara! Till elvan en svag högerbåge för att hålla mig i storskogen. Kontrollbranten var tydlig, men kanske lite längre än på kartan. Lite stenigt och knöligt var det här. Valde kontroll 14 som min sista kontroll för dagen. Först lite tätare skog och sedan in ett område med större granskog och minst sagt intressant kurvbild. Härifrån gav jag mig i stället iväg och kollade några stigar. Ett ständigt problem när vi arrangerar tävlingar är ju brist på sammanhängande stigsystem för ungdomsbanor. Först följde jag en otydlig stig i över 500 meter innan den slutade i snårigt träsk. Tror dock att man ska kunna röja upp tillräckligt för att få ihop den med en kraftledning om man verkligen vill. Sedan tog jag samma stig tillbaka och valde ett annat spår i en annan riktning. Den stigen slutade redan efter 100 meter på ett hygge. Ja ja, man kan inte få allt.

Nu var jag nästan tillbaka vid bilen igen. Återstod bara att kolla lite på ett tänkbart TC. Spanade först lite på den gamla alpinanläggningen. Inte längre i drift, men backen är faktiskt inte helt igenväxt och delar av liften finns kvar. TC såg okej ut, gäller bara att komma överens med markägaren. När jag kom till bilen så var de övriga redan tillbaka. Den halte (numera på båda fötterna) hade 97 minuter på klockan, vilket jag betecknar som en utmärkt tid om han lyckas återupprepa den på den dubbelt så långa Jukolabanan. Den halte lyckades heller inte förklara för mig på något begripligt sätt vad egentligen var för svart kladd på kartan vid 12:an. Jag tror på en så kallad "skärpning", men det förslaget fick jag ingen respons för.  Även kontroll 15 var det tydligen något fel på som jag inte begrep.

Nu återstår bara att se hur hjärtat reagerar på den här rivstarten med träning. Tror jag lyckades hålla pulsen ganska låg i alla fall.

Spana in dylik karta: http://www.ronnerdal.net/kart/show_map.php?user=ronnerdal&map=917 Mums säger jag bara!

Och EM, "vilken FEEST"! Men idag sprang jag om damstafettbanan med lite påskarvning av herrbanan. Inga kontroller kvar, lite spår här o där, nån stolpe, en märklapp och Rachael Rothmans backuplapp. Men jisses, tur man inte är så bra att man får springa. Det var ingen kul terräng och banan var trots ansträngningar inte värd att springa. Klarade skamgränsen 10 min /km med stor marginal idag men vågar inte jämföra en enda sträcktid.

I tisdags körde vi OL-intervaller med klubben och vår storstjärna Alexandersson var på plats. Tänkte det är omöjligt, men nej då, efter två-tre uppvärmningsintervaller så började jag kapa mer och mer på vilan så  till slut var jag ikapp täten. Hände med frk A och till med sprang före delar, men min nu mycket onda ljumske gjorde det omöjligt att knäppa damjunioren på näsan på sista intervallen. Imorrn styrke för min fram- och baksida av mittendelen av kroppen.