Ultrasnubbarna - hurra!

Nu så anmälde jag mig till H21L på O-ringars i Boden. Fegar jag ur måste jag betala straff för att byta till fegare klass...

http://eventor.orientering.se/Events/Entries?eventId=5113&eventClassId=90541

Det börjar ju bli ett tag sedan vi sprang Natt-SM men jag tänkte ändå förmedla mitt perspektiv på tävlingen. Vi anlände Rengsjö sent på eftermiddagen och packade upp grejerna inne i lägenheten (som vi som var först på plats var snabba att ta hand om...). Dala-gänget och Oslo-gänget anlände senare och laddningen var i full gång. Vi åkte till samlingslokalen väl tidigt och fick där trängas med övervägande vansinnigt unga orienterare. Jag trodde det var SM vi skulle springa och inte ungdoms-SM, eller så var det bara länge sedan jag sprang ett individuellt SM eller så var det bara kidsen som trängdes inne i den fruktansvärt lilla gympahallen. Nåja, tids nog kunde jag jogga iväg till start och det kändes hyfsat. Kroppen hade inte helt kommit tillbaka till 0-nivå efter fjällmaran jag sprang två helger innan. Det blev väl inte den bästa uppladdningen för att nå en optimal formtopp, men å andra sidan siktar jag sällan på en formtopp heller utan försöker istället jobba med att undvika "formbottnar"..:) Efter toastopp på väg till start började tejpen lossna kring höger fot...PANIK!! En 13 km nattbana bland Hälsingesten var inte ens teoretiskt genomförbart utan bra tejpning på höger fot. Jävla skit tänkte jag och frågade alla jag kände fram till start om de hade tejp med sig men gick bet. Vid avprickningen var det tack och lov en funktionär som kunde ställa upp med el-tejp som jag snabbt lindade upp som ytterligare stöd runt vristen. Puh! Rycker kartan och påbörjar tävlingen, ser direkt ett lockande vänstervägval på väg till ettan och dunkar ut på vägen. Det går bra fram till att jag viker av vägen då jag dels fastnar i en massa sly och dels missar själva kontrollen med ca 1,5-2 min. Ingen bra start. Kör vänster runt på stig/väg även till tvåan och börjar komma igång nu och får tvåan fint. Börjar se lampor lite varstans nu och försöker jobba mig framåt. Orienteringen flyter på rätt hyfsat och innan varvningskontrollen komme rett JÄTTEGÄNG ikapp mig på säkert 8-10 löpare. Tyvärr så hade de antingen fel gaffel eller sprang alldeles för snabbt för jag kunde inte dra någon större nytta av löparna mer än i några minuter. Sticker ut på varv 2, som till min förvåning är väldigt långt, och fortsätter tugga på. Får de första kontrollerna rätt bra innan jag plötsligt är FAST I EN DJUNGEL. En vansinngt dåligt vägval och jag får sänka tempot till gångfart. Sliter mig slutligen loss ur grönområdet och kommer ut på en myr. Börjar här bli väldigt less och promenerar ett slag och trycker smtidigt i mig min gel. Helt plötsligt kommer då Tobias E ikapp bakifrån, eller rättare sagt, jag är egentligen ikapp honom då han startade 2 min framför, GÖTT! Slår följe med Tobias och försöker hålla kolla på orienteringen, känner att han är lite piggare i löpningen, men jag är ju en natträv så jag känner att jag styr orienteringen bra. Tyvärr slappnar jag av i ett dåligt tillfälle (det måste varit trötthet...:) och följer med till Tobbes gaffel, vilket var fel för mig. Det tar någon minut innan jag lyckas få ordning på var jag är och var jag ska och styr upp det. Rackars också, jag hade honom på gaffeln men glömde knyta åt som det så kända sportreferatet lyder. Orienterar härifrån bra in till mål och väljer även jag vänster på väg på långsträckan på slutet och lyckas klämma ur mig en rätt anständig sträcktid. Inser att Tobias nog slagit mig men lever på hoppet att kunna slå någon av de andra. När jag stämplar vid sista kontrollen hör jag Sven prata bredvid målfållan och hör honom säga "det har gått väldigt bra". Förstår då att jag även riskerar stryk av Sven, vilket jag inte räknat med, ajaj. Konstaterar efter målgång att Sven var ca 5 min före, Tobias lyckades håll aundan med 1.29 men att jag lyckades slå Oskar, så jag tog iaf en bronsplats bland Ultras-nubbarna! Hade räknat med att slå Sven, men jag kämpar mot övermäktigt motstånd då han har en grundtalang för det här med löpning som jag aldrig haft. Har försökt kompensera det med att träna mer, men balansgången mellan att kroppen suger åt sig träningen eller att träningen bryter ner eller inte ger nåt är hårfin. Ibland lyckas jag, ibland inte. Får väl försöka vara stolt åt att min kropp iaf är jädrigt hållfast och att jag ytterst sällan är skadad eller dylikt. Festen dagen efter tävlingen var lyckad och snacket kring nästa års utmaning var att det kanske kan bli en cykeltävling så även de halta och lytta kan vara med. Det lät som musik i mina öron...Då får ni nog blicka framåt om ni ska se mig...! :)

/Jonas