Ultrasnubbarna - hurra!

Jag har drivit på klubben att ha tre lag på 10mila. Så blev det. Som tack fick jag äran att springa 17 km natt, långa natten!

Inte illa, men nu ska jag skriva min bakgrund.

November 2013 fick jag plötsligt mycket ont i posterior tibial tendon. Som ni ser går det att operera om den är skadad/av, men jag gjorde just inte mycket annat än att vila. Provade lite löpning, men det var skidor (ej skejt) och simning två gånger som fick bli grundträningen. Besökte en sjukgymnast på vårdcentralen som var mkt pessimistisk angående tillfrisknande och som sade att det var slappa ligament. Tibial-tipset fick jag av en gammal gubbe (som jag fast lite till) som valt att operera den.

 

Jag testade sedan att tejpa upp foten, och hör och häpna, det funkade att springa, till och med i skogen! Var på semester och skulle ta ett pass, men halkade omkull och fick jordens lårkaka h lårs utsida. Försökte springa lite efter 2 minuter av gråt, men nej, fick linka hem med bakåtböjt knä 1 timme... Likaså gick jag flera dagar till. Kunde ej belasta låret alls.

 

En dryg vecka senare, ont i knät av all konstig gång, dags att premiärtävla. Valde knasigt nog H21. 11 km skog, det gjorde oerhört ont, i låren! Fick linka fram på slutet. Mer än 10 min/km på 11 km bana... Dagen efter var m h knä blått, lårkakan började rinna ner. När jag tog av tejpen från v fot såg jag att det bildats ett öppet sår av nåt tejpveck förmodligen.

 

Denna dag så lyckades jag trampa på en hård sten/smal stubbe m höger hålfot, fick ett rejält blåmärke och mycket ont. Slog dessutom i v hand i ett träd så att jag har sår på knogarna.

 

Så idag sprang jag lite, och ja, det kändes redan bättre! Med fortsatt denna förbättring kommer jag vara bättre än nånsin nån gång de första skälvande timmarna på söndagen!