Funbeat my ass

Klart ni ska ha funbeat så jag kan bevaka er. Ännu bättre. Kan ni inte ständigt logga var ni är, vad ni gör och gärna även vad ni äter och hur ofta ni går på toaletten? Jag menar, om jag inte får veta eran status på sekunden kommer jag att bli gaaaaaalen...

Jag vill även veta följande:
*Uppstigningstid
*Morgontemperatur
*Solens upp-och nedgång just där ni befinner er
*Hur många koppar kaffe det blir/arbetsdag
*Hur många vargar och björnar ni sett/dag
*Vilken ringsignal ni har på er mobiltelefon
*Antal pulsslag/träningspass i förhållande till maximalt antal möjliga pulsslag under samma träningspass.

Ja, det räcker nog så ;)

Till er som ska till Holland i helgen...LYCKA TILL!! :)

/Jonas


Tobias: Välkommen till framtiden, bakåtsträvare....

Det är bara att konstatera att mitt förslag om träningsdagbok på Funbeat inte föll helt i god jord. Att Jonas väljer att mörka och köra med dolda kort är lite trist, men han är väl för präglad av hemlighetsmakeriet och smusslandet inom cykelsporten, så det är kanske rätt väntat. Och Sven - du må vara en elitindrottsman, men att påstå att du inte orkar skriva på ett nytt sätt bara för att du har samlat på dig pappers- och polarvarianter från forntiden håller inte. Du låter som en gammal pensionär som klagar i en insändare över att postens brevlåda flyttats fån Konsum till ICA - "den har alltid suttit vid Konsum och så måste det vara för all framtid".

Hur som helst - jag och Andreas som alltid stått i utvecklingens framkant och aldrig tvekat att omfamna ny teknik och nya lösningar ser det som en självklarhet att även anamma de möjligheter som erbjuds via ett modernt webbaserat gränssnitt för att registrera och publicera våra träningsmässiga framsteg. Och visst Erik - Attackpoint i all ära, men i o m att Funbeat stöder både ruttimport från GPS samt tillhandahåller mobila träningsapplikationer för både Iphone och Android så föll valet ganska enkelt på Funbeat.
Så jag välkomnar er åter ut ur den analoga garderoben. Öppenhet är en dygd. Jag och Andreas har inget att dölja. Har ni andra det kanske? www.funbeat.se

Mas: Ultra-SM hos Vansbro igen

SM Ultralång kommer arrangeras av HJS Vansbro igen! Det låter väl OK, och de kommer ha lärt sig en hel del av det som de missade i fjol.

http://orientering.se/Nyttfranforbundet/RejalvildmarksterrangpaSMUltralang2/


Fritt fram att springa, men vi har väl på frivilliglistan liksom Adak 100km-lopp?

Tobias: Dags för träningsdagbok?

Jag misstänker att ni liksom jag sedan länge upphört med att skriva träningsdagbok, men när jag nu för första gången på väldigt länge trots allt har lite träning att redovisa så har jag återupptagit idén, fast i en nyare och ganska enkel form.


Och med tanke på att vi satsar mot ett gemensamt mål och förhoppningsvis kör med öppna kort (?) så vill jag föreslå att ni andra också registrerar er på www.funbeat.se och börjar redovisa vad ni sysslar med.
Jag inser att det är lite känsligt med tanke på att jag lovat mig själv att aldrig skaffa ett Facebook-konto, då Funbeat har lite facebook-vibbar. Men det ÄR inte facebook, och det ÄR ett smidigt sätt att hålla koll på varandra och det ÄR faktiskt riktigt peppande.


Så jag uppmanar er att snarast skaffa ett konto och börja logga träningen. Väl inne hittar ni mig enkelt - jag har inga spärrar och är barnsligt nöjd över att för första gången på mycket länge faktiskt ha en hel del kvalitetspass att kunna skryta med.

LCHF, LCHQ, isodiet eller stenålders?

Idag kände jag av gårdagens pass rejält (dammade på vad jag kunde i 24 km kuperad terräng). Trots det blev det ett maraton till sist. På ett sådant pass har man ju en hel del tid att tänka på och temat för dagen var fettförbränning. Hur ska jag lyckas uppnå Tobias vision om att inte vara lönnfet i augusti? På den tiden jag försökte vara seriös med träningen så var det väl snarare HCLF än LCHF som gällde. Men det verkar ju helt ute. Vad tror ni vad ska man satsa på? Jag tror nog egentligen mest på LCHQ (Low carb high quality) där man verkar fokusera mest på kvaliteten på kolhydraterna. Men av någon anledning känns det ju nästan mer mentalt jobbigt att byta kosthållning än vad det gjorde att komma igång att träna igen. Kanske att jag istället chansar på att vi lyckas få tag i en getvakt så att det kan bli några veckors cykelsemester i början av sommaren. Det brukar göra susen. 


Jonas: Sven vinner nog!

Jag blir också orolig. Jag tror mig känna Sven tillräckligt väl för att veta vad han egentligen menar med sitt eget lilla sätt att koda sina ord och meningar och nu inser jag att risken är stor att Sven tar hem den här utmaningen. Det enda(?) som kan rädda oss andra är att ambitionen blir för stor och att Sven inte lyssnar på den 37-åriga kroppen, eftersom knoppen tror den är 25, och därigenom drar på sig ännu fler skador...;)

Själv väljer jag att ligga lågt, dra ett täcke över mig i vintermörkret, och invänta vårens ankomst. Det kan väl inte vara så länge kvar nu va...?

Däremot drömmer jag fortfarande om Ultra-SM i Adak och andra riktigta häftiga utmaningar. Frågan är ju bara OM jag vågar anmäla mig dit. 100 km. hur farligt kan det vara? Det låter ju inte så märkvärdigt egentligen...

Sven: Storformen och storaslagna planer

Idag var det första gången på mycket länge som jag kunde genomföra ett intervallpass ordentligt. Helgens träning var styrka + pingis i fredags, skridskor på natur-is i lördags, skidor på natursnö i söndags, styrketräning på ickenaturbänkar och idag då intervaller, löpning.

Underlag, halvisiga vägar/cykelbanor. Temp, nån minus, ingen nederbörd. Sällskap: en skock avdankade landslagslöpare, några som siktar på VM-guld, och så Sundberg.

Intervallerna var av formen 6(2)-4(1)-2(1) *2. Första sexminutaren gick lätt. Puls snitt 168 (182 max). 2 minuters vila kände lagomt långt... 4 minuter 171(186), 2 minuter 168(188). Nu började syran komma fram så där oroväckande... Låren stumnade till, och jag tänkte bara positiva tankar och höll upp höften blicken humöret och pulsen! Andra sättet: 1818 (194). Pressade hårt! Låren var som telefonstolpar! 4minutaren, öppnade lugnt en minut, sen pressade vi på 1818(195), tufft! Sista, laddade på duktigt i en minut, pressade nära det jag hade kvar sista 60 sek, 181(195).

Magknip och lårstumning gjorde nedjoggen ilsket ond, men NÖJD som bara den! Sundberg blev orolig men låg inte alls långt efter!

Planerna är att köra ett genrep, med natt på fredag, sen OL på lördag och söndag. Om det nu blir denna helg eller nästa det får vi se!

Jag tränar Jennifer

"Jennifer är den lugna och trygga tjejen som inte blir irriterad eller gör konstiga saker. När vi tränar Jennifer är vi trygga i våra roller, arbetar tillsammans med mycket snack och tar inga risker. Jennifer måste man vårda kärleksfullt, krama och vara rädd om för att inte bli sjuk eller skadad. Lite senare i vår kommer vi släppa loss monstret, dvs släppa loss Petra!" Eller det kanske inte var en så bra idé ändå...?

En seger är alltid en seger

Mycket har hänt litet har skrivits. Från mig alltså.

Jag har slappat med min rehabträning och insåg på gympan förra veckan att det var dumt. Dessutom anande jag baksidan i en av övningarna. Kommer bojkotta den och farliga snabba utförsintervaller tills det känns perfekt.

Skidor har jag kunnat åka, även om snötillgången varit usel.

Ett tävlingsläger i Belgien första helgen i februari hägrar för vissa av Ultrasnubblarna. Jag är en av dem, tre tävlingar på tre dagar, hur ska det gå?!?!

Sen till rubriken, Andreas gjorde en klassisk insats på SNOP (SNö-OrienteringsPulsning) utanför Boden en gång för länge sen. Det går ut på att kuta orienteringt i en halv till en meter snö. Korta banor långa tider. Traditionen har hållt isig från 1994 och SNOP kördes även dessa mellandagar, läs här. Artikeln om Andreas insats 1999 i snart femdagarsterräng får ni läsa här, och kom ihåg att en en seger är ALLTID en seger!

Tobias: I augusti finns inga feta gubbar

Jag tycker att Andreas är oroväckande defensiv inför uppgiften. Må så vara att det idag råkar finnas några extra kilon som ligger och lurar runtom på våra otränade och skademärkta kroppar. Men allt detta ska väl ändå vara som bortblåst i augusti. När vi modellsnygga och genomtränade är med och slåss om topplaceringarna utanför Bollnäs. Så slå bort de negativa tankarna om något fånigt "utom tävlan"-dravel och kör några extra mil på Peltonen/Fischer-skidorna.

Jag måste även åtminstone försöka tipsa er halogen-talibaner om en faktiskt alldeles utmärkt liten behändig (och billig) pannlampa som jag själv råkade spontanköpa förra veckan. För 805 spänn fick jag ett paket hemskickat med en lampa jag främst hade tänkt använda för cykling, men som visade sig väldigt intressant för vanlig OL. Den lyser minst lika bra som min Petzl Ultra-lampa, men till en femtedel av priset. Kolla här och överväg att investera- jag går i god för att den faktiskt är bra: http://sportlampan.se/

Lönnfeta gubbar ska inte springa SM

Saxat från altern... jag menar orienterare.nu

Löpare
 2011-12-23 21:18 | #4
 

Svar till inlägg av Esak, 2011-12-23 20:54:

Jag påstår att de inte kommer att vara med om att göra upp. Jag påstår däremot att de är med och drar "SM-statusen" i skiten. SM ska vara ett arrangemang där Sveriges bästa gör upp. Alltså inte de lönnfeta gubbarna som är med för att bara springa SM. De kan lika bra springa tävlingar på hemmaplan.

Någon mer än jag som känner sig träffad? Tobias, har du lite känningar hos natt-SM-arrangörerna? Det skulle inte gå att ordna så att vi som inte är elitlöpare (till skillnad mot Sven) skulle kunna få starta efter den riktiga tävlingen? Betala för oss och så kan vi ju göra bara kontrollerna sitter kvar. Annars kan vi ju alltid utmana PM på Axevallanatta...
/A

RSS 2.0