BOMB!!!!!!
Tadadadam!
Spänningen stiger...
Vad är det som hänt?
Jo, vi ska få tillökning. Eller nä så var det ju inte. Det enda som hänt är att Sven lyckades ringa precis när jag skulle ut på ett löppass och tydligen så blev han lite chockad...
Men nu är ni förvarnade om att jag har tagit upp jakten på er lättfotade ynglingar i alla fall.
/Andreas
Spänningen stiger...
Vad är det som hänt?
Jo, vi ska få tillökning. Eller nä så var det ju inte. Det enda som hänt är att Sven lyckades ringa precis när jag skulle ut på ett löppass och tydligen så blev han lite chockad...
Men nu är ni förvarnade om att jag har tagit upp jakten på er lättfotade ynglingar i alla fall.
/Andreas
Sven: Bakslag och framtung
Min rehabträning har fått vila samtidigt som jag varit sjuk och sen tog det tid att få tid igen. Så nu var det kanske två-tre veckor utan styrketräningen. Jag var där åter i fredags, men aj aj, det var tungt. Jag skulle få lägga på mer övningar och snart komma in på den RIKTIGT tunga delen med mycket djupa knäböj för att komma åt där inne i baksidan lår. Det är då som effekten räknas komma. Men som ni vet har det redan gett effekt.
<br /><br />
Nåja, nu väntar två-tre veckor igen med två ggr i veckan detta pass. Sen får vi se om jag är redo! Ett gott tecken var iaf nära på 80 minutes löpning idag. Trött som fasen, men jag hade inte ont alls av det.
<br /><br />Nu väntar bara en bomb!!! Det är Andreas som skall släppa den! :)
<br /><br />
Nåja, nu väntar två-tre veckor igen med två ggr i veckan detta pass. Sen får vi se om jag är redo! Ett gott tecken var iaf nära på 80 minutes löpning idag. Trött som fasen, men jag hade inte ont alls av det.
<br /><br />Nu väntar bara en bomb!!! Det är Andreas som skall släppa den! :)
Vad det än blir...
...Så blir det nog bra, och jag är förhoppningsvis med! Jag är intresserad att veta resultaten från enkäten Tobias drog ihop. Vad blir det?
Ska den där snubben som var först över bron springa 25 km? Han ser ju mer ut som en sprinter som öppnat stenhårt över bron...:)
Svårt att avgöra på din bild där Erik, men nog var det snuddande nära 25 m...?
/Jonas
Ska den där snubben som var först över bron springa 25 km? Han ser ju mer ut som en sprinter som öppnat stenhårt över bron...:)
Svårt att avgöra på din bild där Erik, men nog var det snuddande nära 25 m...?
/Jonas
Lite ultrainspiration
Det här med natt-SM förstår jag mig inte alls på. Nattorientering är ju det där eländet man är tvungen att syssla med för att ingen annan vill springa natt på 10mila. För att få er på bättre tankar så lägger jag upp lite inspirerande bilder från ett riktigt ultraarrangemang i stället. I helgen gick Raid the Hammer i stadsnära men tuffa skogar utanför Hamilton. Den långa banan är cirka 25 kilometer med mestadels orientering men även lite inslag av terränglöpning och man tävlar i tremannalag. Av flera olika skäl kunde jag inte vara med själv, men jag fick i alla fall vara kontrollvakt i ett av dom finare områden och kunde faktiskt samtidigt rita lite karta på samma ställe.
För starten hade arrangörerna låtit sig inspireras av omstarten på 10mila i Surahammar och lagt in en smal bro efter 100 meters löpning. Hade hoppats på lite kaos och hätsk stämning men de allra flesta tog det väldigt lugnt i början.
Fantastiskt fin lövskog så här på hösten. Passade på att ta det här fotot dagen innan när solen sken.
De två första lagen är på väg in till kontroll 10. Will Hawkins i slutliga segrarlaget "Foreigners" har varit stark i uppförsbacken och dragit i från klungan. För att inte drabbas av elaka kontrollvaktens vrede så är han tvungen att vänta in sina lagkamrater (25 meter är maxavstånd mellan löparna).
Segrarlaget i mixedklassen innehöll minst en löpare som borde vara välkänd i såväl Medelpad som Dalarna och Norrbotten.
Lite längre ner i fältet är det lägre tempo. Till skillnad från natt-SM så är risken för att man ska komma sist i den här tävlingen minimal om man kan orientera det minsta lilla.
/Erik
Natt-SM?
Röstar på natt-sm jag också!
Helst utan monsterlampa
/ Petern
Helst utan monsterlampa
/ Petern
Natt-SM?
Ja...varför inte? Likt Oskar är natt-orientering numera det enda som skrämmer att faktiskt kunna tappa kontrollen över sin orientering. På dagen är det ju bara att ta kontrollerna som sagt. Natt-SM skulle vara en fin morot för mig. Och det kanske är dags att testa igen. 2003 var ju senast jag försökte mig på den tävlingen. Träning då? Jodå, det grå hyfsat i mörkret, ikväll väntar intervaller på reflexbanorna vid klubbstugan. Vi ses där! :)
/jonas
/jonas
Sven: Att springa med lånade ben
Syftet med min rehabträning som jag fortfarande tjatar på med är att bli starkare i bål och ben. När jag häromsistens for ut på ett myrpass (på grund av myror i benen alltså) var benen som stora stockar. De kändes klart starka, men jag hade inte riktigt nån kontroll över dem. Det kändes som att springa med lånade ben. Föreställde mig att jag lånad Rikard Claessons ben. Men lite som om man skulle låna en Ferrari; man får inte ut all dess kapacitet som nybörjare bakom sportbilsratten.
Oskar: Rastade Cobran igår
Fjällorienteringen är en utmaning jag alltid tänkt att jag någon gång ska springa men hur jag än vrider och vänder det så motiverar det inte som Ultra-SM. Ultra-SM skrämde mig till träning – fjällvandring är ju bara trevligt.
Hur som helst tog jag i alla fall tag i träningen igen nu i helgen (har sedan bomben skylt på diffusa förkylningar). Långpass cykel på lördagen (vet inte när det hände senast) och nattorientering i Natt-SM terrängen från 2004 på söndagen. Inte med modernt fuskljus utan med minibatteriet på 35 g som ger 10% ljus. Natt-OL är den enda o-tekniska utmaning som fortfarande kan skrämma mig. På dagen ska skärmarna bara plockas men på natten kan jag känna mig som barn på nytt när skärmen äntligen dyker upp. Kanske kunde Natt-SM vara en alternativ utmaning, både tekniskt och fysiskt och fortfarande i fin terräng i Hälsingland. Med gammlyse förstås, frun ska ha Cobran.
Tobias: Status? Lite halvdant....
Inte mycket tränat på sistone. Har stora problem med bägge mina hälsenor efter en lång säsong med mycket tävlande och springande och lite rehabiliterande. I högerfoten har jag åkt på en släng av hälsporre efter 25-manna och i vänsterfoten har jag förmodligen en spricka i fotleden sedan en kraftig stukning i slutet av augusti (som ska undersökas lite grundligare till veckan). Och utöver det är jag för stunden dyngförkyld. Men bortsett från dessa detaljer är allt på topp. Så snart ska jag rycka upp mig och hugga i inför 2012 på allvar. Men först några veckor semester och rehab i Asien.
Erik: Intervaller med terränglöparna
Idag körde jag veckans andra intervallpass. Började med att stressa lite för att hinna fram i tid, trodde det var start 17.30 men det är tydligen 17.00 som gäller på torsdagarna. Fick låna en bil (eller snarare en Volvo) för att ta mig till Churchill Park och när jag parkerat fick jag ganska snabbt syn på "min" grupp som var ute och värmde upp på den öppna och helt platta gräsmattan. Uppvärmningen gick i maklig takt och jag hälsade på Paul, Dwayne, Lee, José och vad nu alla hette. Överlappet mellan deltagarna på tisdags- och torsdagsträningen var inte så stort så det var mest nya ansikten. Tyckte inte dom såg så snabba ut men sedan började dom diskutera om vi skulle springa 1-kilometersintervallerna i 3.15 eller 3.00-fart. Som tur var fanns det i alla fall en kille som var ungefär i min klass, så jag blev inte helt ensam på intervallerna. Eftersom det fortfarande är tävlingssäsong för terränglöpningen så körde vi lika lång vila som löpning, vilket gjorde att även jag hade gott om tid att slutföra hela kilometern innan det var dags att starta igen. Efter 5 intervaller bytte de seriösa grabbarna om till spikskor inför 600-meterssprintarna. Det blev även lite förmaningar om att ta det försiktigt på slutet eftersom underlaget är ojämnt (det var typ löv på gräsmattan där). Jag körde ytterligare en kilometerintervaller och kände sedan i lårens baksidor att det var dags att ge mig.
