Ultrasnubbarna - hurra!

Fjällorienteringen är en utmaning jag alltid tänkt att jag någon gång ska springa men hur jag än vrider och vänder det så motiverar det inte som Ultra-SM. Ultra-SM skrämde mig till träning – fjällvandring är ju bara trevligt.
Hur som helst tog jag i alla fall tag i träningen igen nu i helgen (har sedan bomben skylt på diffusa förkylningar). Långpass cykel på lördagen (vet inte när det hände senast) och nattorientering i Natt-SM terrängen från 2004 på söndagen. Inte med modernt fuskljus utan med minibatteriet på 35 g som ger 10% ljus. Natt-OL är den enda o-tekniska utmaning som fortfarande kan skrämma mig. På dagen ska skärmarna bara plockas men på natten kan jag känna mig som barn på nytt när skärmen äntligen dyker upp. Kanske kunde Natt-SM vara en alternativ utmaning, både tekniskt och fysiskt och fortfarande i fin terräng i Hälsingland. Med gammlyse förstås, frun ska ha Cobran.