Linnéklassikern

Härligt att höra att Oskar också har frigjort sig från träningsklockan. Har slutat helt med tidtagning på träning sedan min dyra klocka gick sönder. Tror aldrig mer jag kommer köpa ett armbandsur heller.

I helgen lämnade jag lite kort de djupa skogarna (det finns inte ens mobiltäckning på nästa års Ultra-SM-område, ingen idé att bryta alltså, det går ändå inte att ringa efter hjälp) i Hälsingland för att åka ner till storstäderna Gävle och Uppsala och träffa släkt och familj. Linnés tävling i klassiska Nåstenområdet stod också på programmet. Tror knappt jag sprungit på kartan sedan skolmatchen 1992 då jag var tvåa i H16 efter hemmalöparen Jens Dinges. Är ganska säker på att Tobias var med då också så han kanske kan verifiera resultaten. Nu hade jag tydligen anmält mig i elitklass och fick en bana som var 12,8 km, drygt dubbelt så långt som den gången.

Med min obefintliga träningsbakgrund så var jag väldigt tacksam att Janne Troeng lagt en bana med goda möjligheter till kraftbesparande stigvägval. Tyckte det gick överraskande lätt att springa och orienteringen stämde perfekt. På slutet blev jag ganska sliten och det blev en halvminuts bom på den 17:e kontrollen när jag inte längre orkade läsa kartan ordentligt. Tog mig ändå i mål med skaplig fart och blev lite överraskad att tiden var så bra som 94 minuter. Speakern tyckte till och med att det var värt att nämna att jag fortfarande låg tvåa vid radion. Till slut hamnade jag bara några sekunder från medaljplats. Hur mycket jag var efter H50-löparen som vann vill jag däremot inte ens tänka på.

Men precis som på Kamomillenloppet (äldsta systerdotterns dagismästerskap) så var ju alla 11 som var med på längsta banan vinnare. Det var till och med så rolig bana att ingen bröt!


/Erik

Kommentarer
Postat av: Jonas

Jabba?

2011-09-27 @ 09:45:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0