Ultrasnubbarna - hurra!

Diffust, men jag läste fint av en sänka i början. Sen var det tomt. I skallen. I skogen. Över en isfläck. Överallt, tomt på punkter jag kunde läsa fast mig på! H-e... var ÄR jag. Nu kom de som var yngst och långsammast förbi. Jag fattade nada. Nåja, fortsatte i spåren. Men asså, kollade kompassen, ska ju mycket mer höger! Men nä... det GÅR inte gå högre upp. Fortsatte i spåren. Fallna trän. En bäck. Bäck! Man giiiisssss gossssee.... den kan ju inte vara på kartan! Eller... Bara inse, att man inte var nåt. Till och med förbi tvåan! Ner längs bäcken, hittade en sten som inte var på kartan men som jag kunde läsa in mig på, eftersom det var lite flackare där. Tillbakåt, hittade tvåan, fattade då genast att den där isfläcken var den lilla gulmossen 10 meter efer ettan. Bara köra tillbaka i spåren. Ser kontrollen, sprang typ på fel sida stenen...

Sen tuggade jag på, kom ikapp folk, sen kom långa banans löpare o fräste förbi. Träffade Lena vid en kontroll på slutet och gick om. Fick rygg på Martina på en lång vägvalare mot näst sista. Tog det dumma vägvalet visade det sig, lite rakare på, vid ett stort hus. Det var inte alls plogad asfalt runt, det var bara snöig gäsmatta... Hade inte tagit in nåt på Martina som rundade.

Mot sista, i snöfall (som inte heller gav mer än 1 mm på marken, alla snöfall nu verkar vara såna 15minutare som inte ger nåt) jagade jag ikapp Martina, men det var 200 meter för kort bana så jag hann inte om...

Nu undar jag ju hur det går för Näsan att träna, rapporten från Gäddan som Andreas lovat ge, hemlig-Jonas om vad han gjorde då vi var i Holland, och ni övriga som allt för sällan bloggar... Hör av er om ni tappat ert login!