Erik: Tuff träning i klassisk Bergslagsterräng
Eftersom den gamle är upptagen med att förbereda orienterings-friluftsdag i Bergeby så blir det nog jag som får rapportera om dagens träning. Den gamle hade beställt en hård och tuff OL-bana som förberedelse inför Jukolasträcka nummer seitsemän (även känd som ankarsträckan). Jag passade naturligtvis på att skicka ut honom i okänd vildmarksterräng som behövde kollas upp inför eventuella orienteringsarrangemang 2013. Dagen till ära gjorde jag till och med själv träningscomeback och hängde med ganska stora delar av banan. Jag försöker hålla referatet lite hemligt men den uppmärksamme kan naturligtvis leta fram relevant kartmaterial och gissa sig fram till var vi sprang.
På vägen till TC diskuterade vi vägvalet, stor och snabb men lång väg eller lite kortare men långsammare. Antagligen valde vi fel väg, men vi kom fram i alla fall. Vädret hade varierat mellan regn och solsken under hela eftermiddagen, men precis när vi skulle börja jogga till start kom det naturligtvis en ordentlig störtskur. Praktiskt så att man inte ens behöver fundera på att fegspringa för att hålla sig torr.
Min valda startpunkt visade sig ligga på en villatomt. Välklippt gräsmatta och en torkvinda där man kan montera startlistorna, mycket praktiskt. Till ettan valde Olga ett runtvägval på stig och sedan körde hon något eget banalternativ så att vi inte såg henne mer. Jag och den gamle valde i alla fall rakt på genom den fina måttligt kuperade björkskogen. Nästan som i Moskojärvi, men möjligen lite mer stenigt. Kontroll 2 var en lite längre sträcka. I början klagade den gamle över att det var både risigt och stenigt, sedan fick han även en liten chock när han upptäckte att föredetta arbetsgivaren lyckats göra kartan helt inaktuell. Mot slutet av sträckan blev även jag chockad. Trodde jag lagt en flack bana, men det var elva rejäla femmeterskurvor uppför till kontrollen. Tyvärr blev det en liten bom här fastän vi visste ungefär var vi var när vi närmade oss. Vissa av våra orienteringsmisstag kan dock skyllas på att kartan har några år på nacken och det saknas en del av vegetationen på den.
Till trean kom det önskemål om att vi kanske skulle ta kontrollerna i någon annan ordning. Jag vidhöll dock att banläggningen var genomtänkt även om så kallad spetsig vinkel kanske förekom. Klagomålen tystnade när vi kom in den vackra storstammiga tallskogen (markerat som hygge på kartan) och nerförsbacken hjälpte nog även till. Till fyran blev den gamle glad när han hittade en fin stig att springa på i stället för den steniga och risiga skogen. Här stötte vi även på tre små grisar som alla var med på kartan fastän de knappast kan ha uppnått normens krav på 80-talet. Femman var en långsträcka där jag försökt locka lite med möjlighet till väglöpning, men det ignorerades helt. Rakt på i mestadels fin skog blev det. När vi kom in i terrängpartiet närmast kontrollen kom dock påpekandet att det här var nästan som den ökända terrängen nedanför Högsveden i Idkerberget. Kontrollgropen var i alla fall tydlig bara man läst definitionen så att man förstått vilket terrängföremål man letade efter.
För vägvalssträckan till sexan rekommenderade jag vänstervägval för att det fanns fler sevärdheter där. Den gamle var dock måttligt imponerad av den gamla hyttruinen. Han ville träna i stället. En rejäl uppförsbacke med tät skog gjorde honom väldigt nöjd. Uppe på berget öppnade det upp sig och blev en fantastiskt fint en liten bit. Kurvbilden förstod vi dock inte mycket av. Bara att springa till beståndsgränshörnet och ta kontrollen därifrån i stället. Hjälpkurvehöjden i tätskogen var tydlig och fin. Flacka och fina berghällar till sjuan, även om nog inte ens en finsk kartritare ritat grått här. Den gamles räserfart straffade sig dock här med en lättare fotvrickning. Kontrollen satt vid en ganska flack punkthöjd i ett parti klassiskt fin dalaskog. Här bröt jag banan medan den halte fortsatte norrut mot ett kuperat biotopskyddat område där han fick njuta av fin granskog.
På tillbakavägen begav jag mig först mot kontroll 10, en punkthöjd i ett område med sämre sikt. Läste mig fram mellan dom nästan perfekt ritade småhöjderna och spikade kontrollen. Det är så här orientering ska vara! Till elvan en svag högerbåge för att hålla mig i storskogen. Kontrollbranten var tydlig, men kanske lite längre än på kartan. Lite stenigt och knöligt var det här. Valde kontroll 14 som min sista kontroll för dagen. Först lite tätare skog och sedan in ett område med större granskog och minst sagt intressant kurvbild. Härifrån gav jag mig i stället iväg och kollade några stigar. Ett ständigt problem när vi arrangerar tävlingar är ju brist på sammanhängande stigsystem för ungdomsbanor. Först följde jag en otydlig stig i över 500 meter innan den slutade i snårigt träsk. Tror dock att man ska kunna röja upp tillräckligt för att få ihop den med en kraftledning om man verkligen vill. Sedan tog jag samma stig tillbaka och valde ett annat spår i en annan riktning. Den stigen slutade redan efter 100 meter på ett hygge. Ja ja, man kan inte få allt.
Nu var jag nästan tillbaka vid bilen igen. Återstod bara att kolla lite på ett tänkbart TC. Spanade först lite på den gamla alpinanläggningen. Inte längre i drift, men backen är faktiskt inte helt igenväxt och delar av liften finns kvar. TC såg okej ut, gäller bara att komma överens med markägaren. När jag kom till bilen så var de övriga redan tillbaka. Den halte (numera på båda fötterna) hade 97 minuter på klockan, vilket jag betecknar som en utmärkt tid om han lyckas återupprepa den på den dubbelt så långa Jukolabanan. Den halte lyckades heller inte förklara för mig på något begripligt sätt vad egentligen var för svart kladd på kartan vid 12:an. Jag tror på en så kallad "skärpning", men det förslaget fick jag ingen respons för. Även kontroll 15 var det tydligen något fel på som jag inte begrep.
Nu återstår bara att se hur hjärtat reagerar på den här rivstarten med träning. Tror jag lyckades hålla pulsen ganska låg i alla fall.
Kommentarer
Postat av: Erik
När jag tänker efter så tror jag faktiskt att vi pratar lite förbi varandra när det gäller gruvdrift på grund av kulturskillnader. I Bergslagen gäller detta: litet gruvhål = något en storvuxen man med en hacka kan åstadkomma på en dag, stort gruvhål = det går att parkera en buss i hålet. I Norrbotten: litet gruvhål = bara halva Sunderbyns sjukhus ryms, stort gruvhål = det tar mer än en dag att gå runt hålet.
Postat av: Den xxxx:e
Jag har många epitet idag, men beskrivningen stämmer bra! Jag slapp också smädande ord hur kasst jag orienterade på den kartan som var nästan jämngammal med mig själv. Dock ska sägas att jag orienterade betydligt bättre utan livlina och vittne. Jag tror det blir ett utmärkt område: om vi kör en till tävling i sån gristerräng så slipper vi nog förtroendet att arrangera mera...
Kvällen avslutades med lite löjlig idrott mellan två blågula varav de ena var mer gula än de andra. Efter det satte jag ut kontroller till grannens skol-OL imorrn: jag har gjort en tuff 1km-bana åt ungdomarna. Hoppas de hittar hem! SI o hela rasket ska det bli... Höpp!
Trackback
